Två småkriminella drogmissbrukare åker fram och tillbaka genom USA. Ibland gör de någon gravid (vilket naturligtvis inte hindrar dem från att åka vidare). Ibland “diggar” de bop. Sedan åker de fram och tillbaka genom USA. Ibland försöker de sig på någon form av pseudointellektuell diskussion om världen och tingen men det blir oftast tomt och platt. Sedan åker de fram och tillbaka genom USA (med en avstickare till Mexico)
Se där hela handlingen i Jack Kerouacs På drift som, enligt Wikipedia, är “ett av de mest inflytelserika verken i den amerikanska beatnikrörelsen”. På mig gör boken inget större intryck. Jag kan uppskatta de direkta, skarpa observationerna av allt, stort och smått, som händer omkring dem. Jag kan uppskatta det direkta språket. Jag kan förstå längtan upp och bort från en värld som är fattig, brutal, full av sprit och droger och ändlöst hårt arbete för de fattiga, allt i skuggan av kriget som rivit världen i bitar och där alla behöver hitta nya roller och förhållningssätt.
Möjligen (troligen) är det något som undflyr mig när jag läser På drift. Kanske är det, som så ofta händer, så, att när boken kom bröt den ny mark och idag, när vi står på denna nya mark och tar den för självklar, så inser vi (jag) inte bokens betydelse.
 |  |  |  |  |