För en tid sedan övervägde jag allvarligt att stänga ner bloggen min. Det skulle vara någon sorts protest mot allt spam, all slop, all inskränkhet, dumhet och desinformation som uppenbarligen ska känneteckna vår tid. (Det är i och för sig märkligt – eller inte – att just när vi har mer kunskap än någonsin och lättare att sprida den än någonsin så verkar många hellre ta till sig informationens motsvarighet till chips – reels, tweets och “tiktoks” – än informationens motsvarighet till havregrynsgröt såsom till exempel allt digitaliserat material som finns på Runeberg, Gutenberg, Litterturbanken eller via KB:s tjänst Libris. Effekten av detta på samhället ser vi med icke-önskvärd tydlighet i USA och många andra länder.)

Alltnog, den bok som fick mig att återfå hoppet om ordens och språkets makt och som gav mig förnyat hopp om att motstånd mot dumhet och diktatur lönar sig – och som därigenom “räddade” min blogg – var ella minnov pea – A novel without letters av Mark Dunn.

ella minnov pea är en saga som utspelar sig i ett uppdiktat land som ligger som en ö inneslutet av USA. Berättelsen skildrar ett antal människors och familjers liv under ett par månader då öns styrelse går från välvilligt inkluderande till dogmatiskt exkluderande.

Det är en saga om makt, om hur diktaturer uppstår och växer sig starka och om de konsekvenser – fysiska, psykiska och moraliska – detta får. Det är också en saga om språket och det skrivna ordets betydelse, inte minst som en källa till motstånd. Det är, slutligen, en saga om att inte ge upp och om att våga tro att motstånd lönar sig.

ella minnov pea säger mycket om vår samtid där journalister är legitima mål, både för det fysiska våldet, icke minst krigszoner, och som mål för verbala hot och hat i stort sett överallt.

Man säger också att unga inte läser idag men jag fick boken av en ung blivande släkting. Även detta ger hopp om framtiden!

Gör ella minnov pea till årets julklapp! Det är ett sätt att sprida hopp!