Jag har just (igen) läst “Människoätarna” av Michael Crichton (ISBN 91-1-782152-5). Det är en bok som både tilltalar mig och gör mig fundersam.
Om vi börjar med det senare så handlar det om att Crichton skrivit en saga, en skröna, som till viss del baseras sig på den arabiske diplomaten Ibn Fadlans, så vitt jag förstår, helt sanna skildring av sitt möte med vikingarna i mitten på 900-talet. Det som gör mig fundersam är när man blandar historia med sådant som kunde vara sant.
För den som inte läser orginaltexterna eller mer seriösa texter eller ens kollar upp Ibn Fadlan på t.ex. Wikipedia kan det lätt bli så att man tror att romanen är sanningen. Detta leder i sin tur till en felaktigt världsbild och uppfattning om hur saker och ting hänger samman.
Det paradoxala är dessutom att blandningen av fantasi och verklighet blir kraftfullare om man vet att delar är fantasi än om man tar allt för sanning …
Det som tilltalar mig med boken är tanken på att ett dokument kan överleva mer än 1000 år och över tid och rum berätta något för oss. Vilka andra texter kan finnas kvar som vi ännu inte funnit? Vad skulle vi kunna lära av dem? Tänk om historien inte är sådan vi tror? Det har ju hänt förr …
Till slut är det en spännande tanke att en stam neanderthalare skulle ha övervintrat på våra nordliga breddgrader …
Har du inte läst boken så gör gärna det men glöm inte att kolla vad som är sanning och vad som är saga (referensen till HP Lovecroft kan ge en fingervisning om var den går)!
 |  |  |  | |