
I julhelgen har jag hunnit läsa en hel del, bland annat “Mästaren och Margarita” av Michail Bulgakov (ISBN 978-91-1-302312-0). Boken tillhör ju utan tvekan den kategori som kallas för klassisker och det finns mycket riktigt hekatomber skrivna om boken (bland annat här, här och här).
Jag gillar rent allmänt ryska författare och har läst min beskärda del av Gogol och Dostojevskij som jag uppskattar utifrån lite olika perspektiv (får återkomma om detta i andra poster). Det var med andra ord med relativt högt ställda förväntningar jag gav mig i kast med Bulgakovs mästerverk.
Tyvärr blev jag besviken. Jag tycker boken saknar djup och tydlig linje. Den är en rapsodisk komposition av märkliga anekdoter som ges en fond i form av en bakgrundsberättelse om Pontius Pilatus. Koppling mellan denna historia och det som händer “här och nu” när den mystiske Woland och hans hantlangare bränner och mördar går åtminstone mig förbi. Mästaren själv och Margarita spelar någon form av biroll som mest verkar handla om att fly verkligheten. Jag står något handfallen.
På samma sätt med de vitriolosande angrepp på olika konstnärer. Är detta en nyckelroman? I så fall har den förlorat sin udd …
När jag läser Mästaren och Margarita får jag en känsla av att läsa en rysk remake av något verk av E.T.A. Hoffmann. Mer än hundra år före Bulgakov skrev Hoffmann mystiska och magiska böcker där världen och våra egna tankar blir osäkra, där vi till slut inte vet om boken är en bok om sig själv eller sanningen. Redan hos Hoffmann finns böcker i böcker, nästlade berättelser, det finns demoner som kanske existerer, kanske är vi själva, ja, det finns till och med en talande katt!
Mästaren och Margarita har, anser jag, sitt värde som en skildring av en tid och en plats (1930-talets Moskva). Den har vissa poänger när det gäller att visa på människor svagheter och det finns en del vackra och sorgsna episoder där man känner Bulgakovs längtan efter frihet. Visst är Mästaren och Margarita en klassiker men det kommer inte att hamna på min lista över böcker som jag vill läsa igen. Då väljer jag hellre Hoffmann.