Bara för att man är stor behöver man uppenbarligen inte vara smart. Sony Music Entertainment är ett praktexempel på ett företag som låter gammalt tänkande styra hur man agerar i en ny värld med nya förutsättningar.
Jag tänker på Sonys nyligen genomförda räd på Youtube. Räden tar sig uttryck i att det på senare tid försvunnit och/eller blockerats massor av material på Youtube. Det handlar om musikvideor men också om andra filmer där det används material som Sony hellre håller inlåst i något bankfack än låter komma till nytta.
Ett paradexempel är filmen “Social Media Revolution 2” av Socialnomics09. Detta var en av de allra bästa filmerna för att visa den snabba utvecklingen av sociala medier. Jag har säkert visat filmen 20-30 gånger på föredrag med 100-tals deltagare. Totalt har filmen visats mer än 1,3 miljoner gånger!
Vad har Sony med detta att göra? Jo, Socialnomics09 har använt musik i filmen, något Sony inte godkänt. Därför har Sony blockeret filmen (se bilden nedan).
Vad har Sony uppnått med detta? De anser säkert själva att de skyddat sina rättigheter; de rättigheter som gör att bolag som Sony hellre låser in och gömmer musik och bilder än låter någon använda dem.
I min värld har Sony inget vunnit. Däremot har Sony förlorat 1.312.453 tillfällen till gratisreklam för den artist vars musik var med i videon, en artist som t.ex. jag inte kände till men som jag fick lust att köpa efter att ha sett filmen.
Än löjligare blir det när Sony blockerar gamla musikvideos av artister som inte längre ligger längst fram på den musikintresserades radarskärm. Se nedan för ett exempel.
Tror ni att en musikvideo med Boney M på Youtube ökar eller minskar intresset hos människor att köpa musik av Boney M? Jag vet i alla fall vad Sony tror … Epic fail är nog bara förnamnet!