I dag är jag alldeles överförtjust. Jag kan nämligen presentera ett stycke unik och väldigt speciell Internethistoria: kursen “Ett smultronställe för Intenetblåbär” av den mångsidige och omnikompetenta @plannero!

Smultronstället var ett av de allra första webbaserade läromedlen i Sverige. Smultronstället togs ursprungligen fram av Pär på uppdrag av Göran Isberg som på den tiden (1995) var projektledare för Det svenska skoldatanätet.

Jag var själv tillsammans med bl.a. Benny Regnér delprojektledare inom Det svenska skoldatanätet och den som jobbade mest tillsammans med Pär.

Den version som jag nu fått tillåtelse av Pär att kopiera och publicera är en senare version från 1998. Smultron är idag spännande som ett tidsdokument. Hur såg vi på Internet år 1998? Vad var viktigt? Vad var värt att lära sig? På en metanivå visar den också hur man designade webbplatser vid denna tid.

Siten är så till vida också unik som det inte finns särskilt många webbplatser kvar från denna tid som är i sitt orginalformat. Här finns en stor fara att en viktig del av vårt kulturarv gått förlorad för alltid.

Nå, njut nu av en klassisk webbplats, en av Sveriges första och en av de allra, allra mest besökta!

5 Replies to “Ett smultronställe för Internetblåbär

  1. Hej Johan!
    Jag uppskattar mycket att läsa om ditt breda intresse och dina reflektioner om Internets historia och kultur!
    Ett projekt – “Se framtiden i backspegeln” – skulle va kul och nyttigt.
    Hur tänkte vi då om framtiden och hur blev det? Vad ka vi lära av “träffbilden”?

    Fortsätt att skriva och reflektera! Kul och tankeväckande.

    Stellan

    1. Hej Stellan, tack för kommentar och vänliga ord. Visst skulle det behövas en analys av vad vi gjorde då och vad som hände sedan. Jag var i veckan på Almedalen och det är tankeväckande när vissa debattörer fortfarande tar upp frågor som vi talade om redan 1994. Går det så långsamt att införa IT i skolan på riktigt? Jag kan också se ett behov av att ta fram en del av de lärdomar vi gjort då! God sommar!

    2. Av en händelse råkade jag snubbla över Stellans kommentar till Johan Grths inlägg ovan. Och Johans svar. Mycket för mig, som också var med redan på den tiden (1994) – och redan före det… (1980+) med bl.a. Princessprojektet och Örjan Broman och Compisprojektet och Nordiskt Datapedagogiskt Centrum och så vidare.
      Jag håller alltså med både Stellan och Johan om att det skulle finnas massor att berätta om – också sådant som dagens pedagoger och studerande kunde ha både glädje och nytta av.
      Vem börjar?

Comments are closed.