En fördel med att barnen blir lite äldre och får egna intressen är att det (återigen) blir mer tid över för det som är roligast av allt: att läsa. Förliden månad och det som redan hunnit gå av 2013 har varit en riktigt lyckade läsperiod. Jag har läst en del som jag lite grann gått och haft ögonen på och väntat på att läsa men jag har också, med lyckat resultat, dragit ett par lotter ur bokhyllan. Dessutom slank en present från lillasyster med!

Den första gruppen böcker består av tre skönlitterära verk. Ni som följer bloggen vet att jag har den principen att jag i första hand håller mig till verk skrivna före 1950. Detta har jag lyckats väl med denna gång!

Tre böcker skönlitteratur från före 1950

Den första boken var “Le grand Meaulnes” (på svenska “Det underbara äventyret”) av Henri Alain-Fournier. Boken är ett litet mästerverk men också hans enda verk (Alain-Fournier stupade i september 1914 och tillhör därmed världskrigets första offer). Berättelsen är en magisk blandning av saga och realism. Den handlar om kärlek, vänskap, längtan och hur de människor vi möter påverkar oss. Det är en vacker, tänkvärd och lite sorglig bok. Läs den idag!

Nästa bok var “Någon är död” av Jules Romain i översättning av ledamoten Anders Österling. Den här boken har en historia som jag glömt; jag läste om den någonstans men har glömt var. Boken handlar om hur människor påverkas av tankar, bilder och drömmar; hur förväntningar kan styra våra liv och hur även den som är död kan påverka oss. Jacques Godard är en pensionerad lokförare som dör i början på boken. Resten av berättelsen skildrar hur Godard trots detta, eller just därför, påverkar människor i det som var hans omvärld och där bortom. Vissa har han känt, de flesta inte. Likväl förändrar hans död deras liv. Man kan se boken (och det var därför jag ville läsa den inser jag nu) som en studie i gruppers psykologi. Boken är skriven 1911 och förutspår med en kuslig tydlighet hur människor kan påverkas av en till synes liten tanke.

Det skönlitterära blocket avslutas med en samling av Vladimir Majakovskijs dikter. Boken har titeln “Jag!” och samlar de flesta av Majakovskijs mer kända dikter men också en hel del nyöversatt material. Jag brukar inte så ofta läsa dikter måste jag erkänna men en bok som denna ger mersmak. Majakovskijs dikter är näst intill fysiska i sin form. Det måste vara oerhört svårt att översätta en så intensiv text och också en text med så många helt nya ord:

Jag stänker färger ur ett glas
över vardagens gråa karta;
oceanernas sneda käft
jag visar i en fiskgelé.
Jag har läst nya läppars röst
i bleckplåtsfiskens blanka fjäll.
Men ni,
skulle ni kunna spela
en nocturne
på stuprörsflöjt?

Majakovskij såg sig som revolutionär. Det sorgliga är att han, liksom många andra konstnärer i 1920-talets Sovjet, tänkte sig en annan revolution, en tredje, en andens revolution. Så skulle det inte komma att bli men då hade Majakovskij redan valt den slutliga utvägen …

Tre böcker som är mer åt faktahållet

Det andra blocket innehöll mer facklitteratur. Det första boken var Romain Rollands “Empedokles av Agrigentum och hatets tidsålder” från 1918. Detta är ett inte helt lättillgängligt verk. Rolland utgår från Empedokles egna texter och söker i dem en förklaring till, men också en väg bort från, de krig som just drabbat Europa. Det som slår mig är hur långt redan de gamla grekerna kommit i många av sina tankar. Man kan undra varför vi inte kommit längre i de stora frågorna under de 2500 år som gått sedan Empedokles levde …

För att bredda min kunskap om antiken kastade jag mig därför över “Latin” av Tore Jansson (ISBN 91-46-20339-7). Detta är en fantastisk bok, både lärd och lättillgänglig! I korta, koncisa kapitel går Jansson igenom latin som språk, som kulturbärare och som förutsättning för och del av vår historia. Nog för att jag visste att latin var, och är, en del av vår kultur och samhälle men jag blev ändå tagen av hur stor roll latinet spelat. Visste ni t.ex. att ungefär 20% av alla svenska ord kommer från latinet (från brev till internationell)? Det här är en bok som man måste läsa om man är intresserad av 1) språk, 2) antiken, 3) filosofi, 4) konst eller 5) historia. Bara denna lilla lista visar hur mångsidigt latinet påverkar (ja, det är i presens) oss idag!

Den sista boken i julens andra läsblock var “Äldst, yngst eller mittemellan” av Elisabeth Schönbeck (ISBN 978-91-7232-200-4). Detta är en rolig och intressant bok som jag, som nämnt, fick av min (lilla)syster. Boken baseras på beteendevetenskapliga observationer och många års erfarenhet av syskonrelationer. Det är naturligtvis svårt att generalisera men det är märkligt hur ofta Schönbecks beskrivningar träffar rätt. Vi känner alla till den ansvarskännande storebrodern, den slagtålige mellanbrodern och den sorglöse lillebrodern. Här förfinas beskrivningarna och illustreras med olika exempel. Det jag tar med mig efter att ha läst boken är att ta rollen i syskonskaran mer på allvar. Ingen magi här men frågan om platsen i syskonskaran är minst lika viktig som många andra frågor man ställer  t.ex. i samband med anställningsintervjuer eller när man sätter samman projektgrupper.

Fem veckor och sex böcker! Det har varit en god avslutning på 2012 och början på 2013.