Jag började läsa Lin Yutangs “Moment in Peking” (ISBN 978-7-5600-8134-2) i juli förra året och nu, ganska precis ett år senare, läser jag den sista av bokens 961 sidor. Det faktum att boken har tagit ett år att avsluta beror inte så mycket på dess längd som på att det är en bok som kräver viss koncentration att läsa och som gör sig bäst om man läser lite längre passager åt gången och sådana längre lässtunder har i alla fall jag lättast att få till på sommaren.
Boken handlar om ett antal familjers öden i den turbulenta tiden mellan Boxarupproret (1898-1901) och Andra kinesisk-japanska kriget (1937-1945). Vi får följa familjerna Yao, Tseng, Feng och Kung när deras barn växer upp och får egna barn. Berättelsen börjar i en tid där alla traditioner följs liksom de alltid gjort och slutar i en tid där allt fler klär sig i västerländska kläder och talar engelska men också där inhemska krigsherrar, japanska invasionsstyrkor, nationalister och kommunister strider om makten över landet. Boken blir därmed en skildring hur det kejserliga Kina ersätts av det moderna Kina inom loppet av ett par decennier.
Lin skriver på ett lågmält och “långsamt” sätt och målar liksom med en kalligrafipensel en bild där de stora händelserna kommer fram via alla noggrant beskrivna detaljer.
“Moment in Peking” är inte bara en berättelse om Kinas historia utan än mer om staden Peking. Peking är, enligt Lin Yutang, staden som erövrats men aldrig besegrats, staden som blir äldre men aldrig gammal. Peking är staden som välkomnar alla och som möter livets utmaningar med humor och lugn tillförsikt.
När jag läser boken inser jag hur lite många av oss vet om Kinas moderna historia. De övergrepp som Japan begick t.ex. i Nanjing eller på Enhet 731 är sannolikt i stort sett okända i Sverige (även om de inte nämns i boken så väcker boken viljan att veta mer). Man ska heller inte glömma Västs ansvar i de olyckor som drabbade Kina under första halvan av 1900-talet men det tror jag får bli ämne för en egen post framöver.
En sista kommentar: de sista 30 sidorna i boken har en helt annan karaktär. Här upplöses de enskilda individer vi hittills fått följa och uppgår i det mer abstrakta “kinesiska folket”. De sista sidorna blir härigenom något av en propagandatext för nationen Kina. Det räknar jag som en eftergift åt tiden då boken skrevs: 1938-1939, dvs. mitt under brinnande krig.
Tack till Shanshan som gav mig boken just i juli förra året!
 |  |  |  |  |