Just nu pågår en miniserie om modern kinesisk musik här på bloggen. Första delen publicerades förra fredagen och kommande tre delar i serien kommer följande tre fredagar.
Vi ska i denna post koncentrera oss på en annan del av modern kinesisk kultur: film. Filmen har en lång och gedigen historia i Kina. Den första filmvisningen ägde rum 1896 och den första kinesiska filmen gjorde 1905. Redan från början var Shanghai något av ett nav för den kinesiska filmbranschen.
För den som vill få en introduktion till kinesisk film finns Olle Sjögrens “Röda berg och gula floder?” (ISBN 978-91-88334-99-2). Boken beskriver i första hand film från Fastlandskina men två kapitel handlar om film från vardera Hong Kong och Taiwan. Boken täcker i huvudsak in perioden 1930 till 2005.
Boken erbjuder vare sig en historik eller en mer inträngande analys av kinesisk film och dess huvudpersoner. Boken är snarare en beskrivning av ett stort antal kinesspråkiga filmer utifrån en kronologisk men också geografisk och tematisk struktur. På så sätt är boken i första hand ett stöd för den som vill få en snabb överblick över området och en sammanställning över filmer som utgångspunkt för egna, fördjupade studier.
Sjögren analyserar gärna filmerna han beskriver utifrån tankeparet yin och yang. Sålunda kan en scen där unga soldater (det hårda yang) badar i en flod (det flödande yin) ges ett filosofiskt djup. Personligen tycker jag att detta är att dra lite väl stora växlar på kinesiskt filosofi. Vi brukar inte analysera svensk modern film utifrån de fyra elementen även om de spelat en viktig roll i vårt tänkande. Jag känner alltid en viss skepsis inför sådant som lutar åt att göra kinesisk kultur mer statistik eller mystisk än den egentligen är (vilket också framskymtar i andra poster här på bloggen).
Jag känner avslutningsvis viss tvekan inför Sjögrens politiska vinkling. Jag tycker till exempel inte att man kan säga att Kuomintang bedrev “en korrumperad eftergiftspolitik” gentemot Japan. Jag har svårt att tro att ett parti som hade drygt 60.000 medlemmar i slutet på 1920-talet kan beskrivas som ett parti “med ett brett folkligt stöd”. Beskrivningen av Kulturrevolutionen som “en spännande tid” där “ordstrider … ledde ibland till våld på öppen gata” känns också minst sagt något daterad.
 |  |  |  | |