Civilsamhället har varit och är en viktig del av det svenska samhället. Inom civilsamhällets ram har viktiga politiska förändringar initierats och drivits fram. Inom civilsamhället får årligen tusentals barn och unga erfarenhet av och kunskap om att arbeta utifrån demokratiska metoder och arbetssätt. Inom civilsamhället får människor möjlighet att utveckla sin intressen, lära sig nytt och lära känna varandra.
Det är därför beklagligt att civilsamhället är utsatt för ett hårdare tryck än på många år. Det handlar om politiska partier och strömningar som ser civilsamhället som ett hot mot sina icke-demokratiska ambitioner. Det handlar om ny regler som inte tar hänsyn till det svenska civilsamhällets särskilda förutsättningar (ett exempel är nya regler inom bankväsendet som gör det nästintill omöjligt för föreningar att skapa bankkonton). Det handlar, tyvärr, också om en ökande brist på kunskap om, intresse för och förståelse för civilsamhället bland beslutsfattare och tjänstemän (jag har träffat en högt uppsatt tjänsteman vars uppdrag är att verka för ungas organisering som inte visste vad ett årsmöte var eller varför det skulle hållas).
Desto angelägnare är det att Trinambai valt att, i samband med sitt tioårsjubileum, uppmärksamma utvecklingen inom civilsamhället under de senaste tio åren med utblickar mot de kommande tio åren i boken Starka tillsammans – Tjugoen nulägesbilder av civilsamhället (ISBN 978-91-88226-09-9).
Jag har fått förtroendet att skriva ett av kapitlen. I min text skildrar jag några av de utmaningar som civilsamhället står inför och mina förslag till åtgärder för att stärka civilsamhället.
 |  | |  |  |