Rays of Hope av Denis Hayes publicerades 1977, dvs. några år efter Oljekrisen. Hayes var en välrenommerad forskare med ett tungt CV. Boken är analytisk och full av referenser.

Hayes betonar att olja och gas kommer att ta slut. Och även om de inte tar slut så kan vi inte fortsätta att förstöra naturen genom att utvinna och använda olja och gas i framtiden. Kärnenergi baserade på fission innebär miljöproblem och risk för spridning av material som kan användas i vapen av olika slag. Fusionsenergin har inte kommit närmare sin praktiska tillämpning.

Hayes förslag till lösning är att bygga upp en decentraliserad energiinfrastruktur baserad på förnyelsebara energikällor som vindkraft, solenergi och biobränslen. Hayes beskriver hur en decentraliserad infrastruktur (som lite påminner om hur Internet är uppbyggt) också kommer att leda till förändringar (till det bättre) vad gäller ekonomiskt och politiskt inflytande.

Boken är seriös och fokuserad. Hayes vet vad han talar om. Han förutsägelserna är fortsatt aktuella. Boken får 9 av 10 framtidspoäng!

Den globala utmaningen av Jean-Jaques Servan-Schreiber kom ut 1981. Boken tar sin utgångspunkt i övergången från industri- till informationssamhälle. Författaren var en fransk politiker och journalist. Boken känns delvis som en roman fylld av verkliga och fiktiva citat.

Bokens två första delar är en slingrande berättelse om den politiska och ekonomiska utvecklingen i olika delar av världen under de senaste tio åren.

Den tredje delen börjar vid Andra världskrigets slut och fokuserar på Japans och datorteknikens utveckling. Kapitlet innehåller flera intressanta tankar kring vad datorisering och robotar innebär för arbetslivet och samhället. Flera är alltjämt relevanta, t.ex. tankarna kring framtidens undervisning och hälso- och sjukvård. Analysen av globaliseringen, digitaliseringen och framväxten av kreativa näringar känns också aktuella.

I den fjärde delen lyfts frågor kring miljöförstöring, vikten av en social, politisk och ekonomisk utveckling, behovet av rättvisa och jämlikhet samt hoten från politisk fanatism och okunnighet.

Boken beskriver nuläget och pekar på trender. Den är försiktig med konkreta framtidsspaningar. Det är bra. Boken får 8 av 10 framtidspoäng.

Avgörandets epok av Ervin Laszlo kom ut 1984. Det visar sig att året är väl valt. Laszlo förutsäger helt enkelt att vår civilisation kommer att gå under i början på 1990-talet. Orsakerna är flera, dels yttre som brist på energi, mat, vatten, arbete, ökad militarisering och en finansiell kollaps, dels inre som materialistiska värderingar, upplösning av lokala kultur, turism som leder till att västerländska värderingar sprids etc.

Framtidsutsikterna är mörka och i slutet på 1990-talet är storstäderna tömda och alla valutor värdelösa. Arméerna gör uppror och rättsväsende, sjukvård och utbildning har upphört att finnas till.

Enligt Laszlo finns två framtidsscenarior för det 21:a seklet. I det apokalyptiska scenariot växer ett halvt dussin militär-industriella superstater fram som lever i en känslig maktbalans. Den interna stabiliteten säkras med systematiskt förtryck av oliktänkande.

I det andra scenariot, “Fenix-scenariot”, har apokalypsens undvikits. Människorna (de som överlevt) lever “som på medeltiden” (men med elektricitet!). Man bor i små samhällen, byter varor och tjänster etc. De som har kunskap och erfarenhet börjar bygga upp enkla industrier etc.

Den avgörande skillnaden är att mänskligheten lärt sig av 1990-talets katastrof och har tillägnat sig nya värderingar. Man arbetar tillsammans, “luttrade till kropp och själ”.

Laszlo övergår nu till att beskriva den nödvändiga strukturen för att bevara mänskligheten:

1. politiska beslut fattas i de lokal samhällena (mellan två och åtta miljoner människor som bor nära varandra och delar kultur)
2. ekonomiska unioner på regional nivå (varje region omfattar ett dussin lokala samhällen)
3. kontinentala federationer som har ansvar för kultur, religion, utbildning och vetenskap
4. en global organisation, en “väl fungerande administrativ enhet”, med ansvar för vädertjänst, post, folkräkningar och resursinventeringar

På mer handfast nivå gäller förbun mot handel mellan olika ekonomiska unioner annat än i undantagsfall, styrning genom “de äldstes råd”, minimalt antal tjänstemän som arbetar med ingen eller låg lön, begränsade mandatperioder för beslutsfattare och tjänstemän.

Redan här kan man börja dra öronen åt sig. Laszlo går dock på i ullstrumporna: vetenskaperna ska mobiliseras i samhällsomvandlingen (där den idag “leker med nya matematiska modeller”) och grundläggande forskning får ge plats för praktiskt tillämpning. “Sunda teorier … bereder vägen för god vetenskap …”. Samma omdaning ska ske av konsten som i framden “uttrycker de enskilda samhällenas känslor”. “Konsteliternas” tid är förbi.

Sammanfattningsvis beskriver Laszlo ett statiskt samhälle, ett samhälle där alla har en roll, en plats och där alla är nöjda. Man kan undra vad som händer med dem som inte trivs i denna sköna, nya värld …

Den som känner till Warhammer 40K:s världar kommer osökt att tänka på the T’au empire.

Boken drar breda växlar på författarens grundläggande idéer om framtiden. Det är mer science fiction än framtidsspaning. Boken får 3 av 10 framtidspoäng.

PS! Alla böcker som vill förklara sina hypoteser om allt genom att hänvisa till kvantfysik borde märkas med en varningslapp.

The World in 2020 av journalisten Hamish McRae är skriven 1994.

Boken fokuserar på Nordamerika, Europa och Östasien vilket kan ha sina skäl men likväl begränsar analysen. Inledningsvis diskuterar McRae vad som skapar tillväxt. Faktorer som robotisering och framväxten av en diversifierad servicesektor lyfts fram, liksom en allt mer global marknad och att nationalstaternas makt minskar till följd av allt starkare kommersiella krafter.

Kapitel 6 ägnas åt miljöfrågorna som förutspås bli allt viktigare. McRae ser att trycket kommer att öka på politikerna att ta miljöförstöringen på allvar. I kapitel 7 beskrivs en värld med allt fler handelshinder, främst mellan Kina och USA.

Kapitlet om teknisk utveckling inleds med flera intressanta exempel på tekniker som fått andra tillämpningar än man först tänkte. McRae inser att teknisk utveckling kopplar till social utveckling och kapitlet handlar mer om vad vi gör med tekniken än om vilken teknik som finns. Detta gör kapitlet betydligt mer intressant. (En sak som slår mig är att ordet Internet inte nämns en enda gång, däremot begrepp som informationsnätverk och databaser.)

Vad tror då McRae om världen är 2020? USA kommer inte längre att vara världens rikaste land, i alla fall inte för alla. Många stadskärnor kommer att vara övergivna och privata företag kommer att ha övertagit statens roll, till och med i att avgöra vem som är en fullvärdig medborgare och vem som inte är det. Och även om USA inte längre är rikast så är det fortsatt världens starkaste militärmakt. USA kommer att minska sitt internationella engagemang (en återgång till Monroe-doktrinen om man så vill).

Europa kan, enligt McRae, lära av sin historia och samtidigt inte undfly den. Detta kommer inte minst att påverka länder som Italien och Storbrittanien.

I Asien kommer Kina att vara nära målet att bli världens dominerande ekonomi. Frågan är om Kina kan hålla samman eller om det kommer att utvecklas till en kopia av EU är även Hong Kong och Taiwan ingår? Hur Kina hanterar denna fråga rymmer svaret på om dess ekonomiska makt kommer att motsvaras av politisk makt.

Mörka moln på horisonten är en populistisk politisk utveckling i världens demokratier och stora miljökatastrofer.

Boken är resonerande och verkar välgrundad. Jämfört med Hayes tar McRae ett betydligt bredare grepp vilket innebär en utmaning. Överlag håller McRae ihop analysen. Boken får 8 av 10 framtidspoäng.