Jag gillar att läsa äldre böcker. Vad som menas med äldre böcker är förstås relativt. Jag läser gärna i original böcker från 1600- och 1700-talet. Det är en rolig utmaning eftersom både typsnitt och strukturen på språket är annorlunda jämfört med idag.

Kommer man in på 1800-talet är det mest vissa ordval och hur den skildrade världen ser ut som avslöjar åldern på boken. Två trevliga böcker från 1870 respektive 1883 är “Tre löjtnanter på en jagtresa” av G.W. Gumælius och “Från Rivieran” av Oscar Levertin. Bägge böckerna är i fint skick vilket alltid är roligt!

Den första boken är en kärlekshistoria där två unga män, löjtnanter, intresserar sig för samma flicka vars bror den tredje löjtnanten är. Samtliga tre är av flickans och hennes broders far bjudna på jakt. Jakten blir allt annat än lugn och inför vädrets och andra stormar visar det sig snart vilka av de tre som är av äkta halt och renhårig sort och vem som är historiens svarta får. Jag kan utan att spoila för mycket säga att boken har ett lyckligt slut.

Boken är såtillvida intressant som att de som skildras i fördelaktigast ljus är den nya tidens män: de som skapar sin egen framtid baserat kunskap, hårt arbete och en god karaktär. På så sätt kan man säga att boken beskriver en tid då det borgerliga samhället ersätter ståndssamhället. För den som vill läsa hela berättelsen om de tre löjtnanterna så finns den praktiskt nog på Litteraturbanken: länk.

Oscar Levertin var en produktiv författare och en viktig röst inom den svenska kulturdebatten. “Från Rivieran” är hans allra första verk. Boken består av, just som underrubriken anger, skisser som skildrar platster, händelser och framför allt människor. Vi får möta både dem som alltid levt i de små byarna vid Medelhavet och inresta (ny)rika och inte fullt så rika svenskar.

Boken är oerhört behagligt skriven, språket känns för mig både lätt och komplett. Skisserna känns i vissa fall autentiska (som när Levertin skildrar händelserna en långfredagsafton och en utflykt till klostret S:t Annuziata) och i vissa fall mer fiktiva (som den sorgsna skissen När platanerna löfvas av). Oavsett om de är autentiska eller fiktiva så känns de emellertid sanna.