Lite av en slump (boken dök, på nu alltmer välkänt sätt, plötsligt upp i min bokhylla) kom Damernas paradis att bli den första av Zolas böcker jag läst. Och det var, måste jag säga, en bra början.

Handlingen i Damernas paradis utspelar sig i och kring ett nytt och modernt varuhus i Paris. Och även om boken har ett rikt persongalleri som rymmer både unga och gamla, rika och fattiga, män och kvinnor, så är huvudpersonen på många sätt varuhuset själv.

I detta varuhus kan alla finna det de söker från dyrbara spetsar till dagens tidning. Och här kan man också finna lycka, framgång och kärlek. I de små butiker som ryms på gatorna runt varuhuset dyker dock färre och färre kunder upp, butikerna blir mörka, dammiga och fukten smyger sig in i hörnen. De som lever och bor där insjuknar, blir fattiga och bittra …

Eller är det precis tvärtom? Är det för att människorna i de små butiker inte kan eller vill se att tiderna förändras som mörkret, dammet och fukten sänker sig över deras livsverk?

För är det inte detta Damernas paradis handlar om egentligen? Om möjligheter, om framsteg och om en bättre framtid för dem tar chansen?

Damernas paradis ger även intressanta inblickar i 1880-talets Paris. Ting, miljöer och personer beskrivs levande och då icke minst de varor som säljs i Damernas paradis. Ett särskilt minnesvärt stycke är det när varuhuset presenterar årets nya tyger som presenteras i form av isberg, vattenfall etcetera. Och naturligtvis till mycket lägre priser än i de omkringliggande tygaffärerna …