Om det alls finns någon som kan göra Remarque äran stridig om att kunna skildra kriget, dess meningslöshet och brutalitet, på ett gripande sätt utan att förfalla till svulstigt språk och stora gester så är det Böll.

Skillnanden mellan Remarque och Böll är att i Remarques böcker lever personerna i en konkret verklighet av händelser, platser och andra personer; alla pjäser i ett spel som man ser men inte vet hur det styrs. I Bölls böcker är händelser, platser och andra personer mer av kulisser mot vilken huvudpersonens inre resa tecknas och utspelas. Hos Böll är det tydligt att spelet är ett politiskt spel och att det är politikerna som är skyldiga.

Tåget var punktligt är ett bra exempel på Bölls stil. Boken handlar om en ung soldat som är på väg tillbaka till östfronten och som bär med sig den fasta förvissningen att han kommer att dö strax innan han når Stryj.

När jag läser Böll kommer jag till insikt om att krig är att inte. Det är att inte veta var man är, inte veta när man får sova härnäst, äta härnäst, tvätta sig härnäst. Det är att inte veta vem man ska lita på bland befäl och liksställda och vem man ska misstro. Det är att inte veta om man får återse sin hemstad och sin familj. Det är att inte veta om man ska leva en dag till eller dö. Krig är att inte vara människa.

Både Remerque och Böll skriver med små penseldrag och berör på djupet. Båda är nödvändig läsning idag.