Böckerna om buspojken Bill var sådana där böcker som min farmor (född 1907) och min pappa (född 1933) talade om när jag var barn. Intrycket man fick var att böckerna tillhörde det man borde läsa, låt oss i dessa tider helt enkelt kalla det för barn- och ungdomsböckernas kanon.

Böckerna sades också vara både roliga och spännande. Jag kom dock aldrig att läsa dem under mina unga år …

Så fick jag nyligen chansen att botanisera i hyllorna i ett dödsbo och kom där över sju böcker om Bill (totalt har det utkommit uppåt 40 böcker om Bill varav 24 översatts till svenska). Nu var det således dags att fylla ut denna lakun i min litterära bildning.

Så jag läste En riktig tjuvpojke och Alla tiders Bill och förundrades. Bill är en överlag kreativ och välvillig ung man. Mycket av hans ”busstreck” består i att hans koleriska far och flegmatiska mor inte lyssnar på / missförstår / misstolkar Bill på ett sätt som jag upplever som tämligen irriterande i en tid där vi har flera sätt att uppfostra barn än att huta åt dem. Ytterligare ”streck” uppstår när Bills spontanitet kommer i konflikt med samtidens (mellankrigstidens England) många strikta sociala konventioner.

Sammantaget tycker jag böckerna om Bill inte har åldrats med värdighet. Lycktvis ser många av oss på barn och konventioner annorlunda idag än då.

Fast med de förslag kring fängelse och fotbojor för barn som nu förs fram kanske den tid då Bill levde och verkade kommer att ses som den gamla goda tiden …