Boken “Krigskonsten” av Sun Tzu tillhör de kända, omtalade och ofta citerade men kanske inte fullt lika ofta lästa böckerna ur världshistorien.
Enligt legenden (och även många historiker) var Sun Tzu general och levde någon gång under 400-, 300- eller 200-talen före Kristus. Saken är dock omdebatterad och även andra har pekats ut som författare till boken.
Boken innehåller inte bara författarens egna tankar om kriget utan även tankar och kommentarer från andra strateger. Boken finns att tillgå fritt här (utan annotationer) och här (med annotationer).
Boken är uppdelad i tydliga kapitel och är skriven i en korthuggen stil. Den behandlar olika delar av kriget, t.ex. förflyttning, spionage, terräng, belägring, närstrid och användning av eld som vapen.
Det som slår mig vid genomläsningen är att mäster Suns lilla bok är helhetsperspektivtet. Boken handlar på intet sätt bara om taktiska manövrar, vapen och armstyrka. Mäster Sun lyfter hela tiden fram frågor om ansvarsfördelning, roller, belöningar och bestraffningar, vikten av att skapa sammanhang och samhörighet etc. Mäster Sun är på intet sätt någon krigshetsare utan framhåller ständigt att de verkliga segrarna vinner man utan krig. Ju längre kriget pågår desto sämre är det och allra värst är långa belägringar och ställningskrig.
Mäster Suns förhållningssätt gör det möjligt att läsa boken som en bok om livet (något som många framhåller att boken egentligen är). Boken förespråkar egenskaper som tydlighet, uppriktighet, ödmjukhet, mod och pålitlighet. Allt detta är bra och värdefullt och vi förtjänar att påminna oss om sådant ibland. Läs därför “Krigskonsten”, en av dessa böcker som håller mer än 2000 år efter det att den skrevs.
PS Sedan vore åtminstone jag tacksamt om fler av dagens skribenter kunde finna tillbaka till den korta och exakta stil som kännetecknar boken. Less is more, inte minst när det gäller det skrivna ordet!
 |  |  |  |  |