I dessa dynamiska EU-tider så är det lätt hänt att Sverige sedan lång tid tillbaka haft en långt- och djupgående med sina nordiska grannländer. Det nordiska samarbetet baseras på en, i många stycken, gemensam historia och en kulturell, politisk och ekonomisk gemenskap.

Jag vill slå ett slag för det nordiska samarbetet. Fem nationer och tre självstyrande områden bildar tillsammans, enligt Nordiska ministerrådet, “ett av världens mest omfattande regionala samarbeten”!

I den behändiga lilla skriften Norden i tal 2009 kan man hitta en del intressanta siffror som hjälper till att påminna om den nordiska samhörigheten.

Visst ni t.ex.

  • att Norden täcker 3,4 miljoner kvadratkilometer jämfört med euro-områdets 2,6 miljoner och Japans 378.000 kvadratkilomter?
  • att statsskulden i procent av BNP är 39 i Norden och 69 i euro-området?
  • att Norge och Island har den snabbaste relativa befolkningstillväxten?
  • att medellivslängden i samtliga nordiska länder ökat med ungefär 5 år mellan 1990 och 2008?
  • att mer än 75% av befolkningen i samtliga länder använder Internet minst en gång per vecka?
  • att Island har den största andelen män som tar ut föräldrapenning vid graviditet?
  • att mer än 75% av befolkningen i samtliga länder inte röker?
  • att Finland har högst andel (ca 20%) 20-39-åringar som läser på universitet/högskola?
  • att ålänningarna och islänningarna är bäst på att gå på museum (fem besök per år)?
  • att den största arbetskraftspendlingen sker från Sverige till Danmark tätt följd av från Sverige till Norge?

Läs gärna broschyren (det går fort) och gläds åt att vi bor i en region där länder kan samarbeta och där man kan känna en god samhörighet med sina grannar.

För övrigt anser jag att barnen i den svenska skolan borde läsa mer på danska och norska. Det är ju så populärt med skolor som har undervisning på engelska. Borde man inte kunna läsa några ämnen (till nordisk historia eller nordisk litteratur) på danska eller norska?