Jag har just läst “Den tappre soldaten Švejk” av Jaroslav Hašek (ISBN 91-7102-421-2). Detta är en bok som närmast övertydligt visar hur viktig konsten är. Jag har läst ett försvarligt antal fackböcker om Första och Andra världskriget och om Europas, och då icke minst Östeuropas, historia. Jag vet vad som hände. Jag förstår hur eländigt, hårt och sorgligt kriget var för de inblandande.
Det Hašek förmår göra är att få mig att känna hur det var. Och just detta är väl konstens roll? Och just detta visar väl varför den fullkomligt meningslösa diskussionen om vilket som är viktigast, vetenskap eller konst, är inte bara meningslös utan direkt farlig? Märkligt är också att all denna känsla växer fram ur en bok fylld av humor.
Själva historien antar jag är välbekant. Švejk är en småskurk som drar sig fram på att sälja hundar med förfalskade stamtavlor. Han är också en till formen hängiven anhängare till kejsaren och icke minst den kejserliga och kungliga armén. Med en utpräglad pliktkänsla gör Švejk allt för att uppfylla arméns alla (formella) krav. Problemet är att de formella kraven (“ransonen sagogryn skall minskas med 20 g per soldat”) blir meningslösa i det verkliga kriget (ingen har sett några sagogryn överhuvudtaget på flera månader). Historien följer Švejk från krigsutbrottet fram till att han, efter många turer, anländer till fronten någonstans på gränsen till Ryssland.
Det som gjorde störst intryck på mig var det totala förtryck som skildras i boken. Alla som har någon form av makt eller position slår, skriker, hotar och gapar. Stort intryck gör också den totala rättslösheten. Folk buras in till höger och vänster, ofta på lösa grunder. Detta gäller inte bara under utan även före kriget.
Hašeks bok om den tappre soldaten Švejk blir således både en bok om krigets vansinne och om hur viktigt det är med demokrati och rättssäkerhet. Därför blir Hašeks bok en levande och viktig bok, inte minst för alla ungdomar som är villiga att sälja sin röst och/eller som inte tycker att demokrati är så viktigt.
Instämmer i din tanke kring konstens uppgift i sammanhanget. Med tanke på innehållet och våra ungdomars tankar kring demokrati och diktatur går mina tankar till Roy Anderssons filmer såsom Sånger från andra våningen m fl. Jag rekommenderar också varmt hans bok “Vår tids rädsla för allvar”. Vi som är lärare har ett viktigt uppdrag att värna demokratin och genom konst och kultur tror jag precis som du är inne på att vi når djupförståelsen.Den tror jag är ett måste innan man kan ta ställning för- eller emot en fråga.
Tack för kommentar. Boken du nämner kände jag inte till. Den får bli en del av årets sommarläsning! Skolans roll i skapa grundläggande värden kan inte underskattas. Dock kan man undra var de barn som nämna i artikeln fått sina värderingar ifrån.
Svejk klarar sig ur alla knipor på olika dråpliga sätt. Är han galen eller slugt utstuderad?
Jag tror han framför allt är tämligen prestigelös. 🙂