För en tid sedan var jag i Kina, närmare bestämt i Peking. Skälet för denna resa var att förste sonen har bott i Peking under det gångna året i akt och mening att lära sig mandarin. Detta har han även till viss del gjort och om de öden och äventyr som kan drabba en svensk tonåring i Mittens rike kan man läsa mer om på hans blogg In China. Här tänkte jag dela med mig av en del spridda funderingar kring Kina, dess historia och framtid. Jag tar gärna emot kommentar på dessa tankar!

Ett av mina första intryck var att det var mindre trångt än jag hade väntat mig på gator och i tunnelbanan. Nu var det inte mycket värre än i Stockholm en vanlig arbetsdag runt rusningstid. En annan observation kopplad till trafiken var att uppskattningsvis 90% av alla mopeder (och det finns många mopeder i Peking) verkade gå på el och inte på bensin. Det var med andra ord tämligen tyst på Pekings gator (förutom ett ibland frekvent tutande). Jag fick också höra att man kan få en ersättning från staden om man byter ut sin gamla bil mot en ny och mer miljövänlig variant. Det har tydligen effekt för smogen var inte alltför illa alla dagar 🙂

Vad gäller tunnelbanan så är det ett nöje att fara fram i Pekings underjord. Tunnelbanan är ren, den är i tid, den är modern, det är lätt att se var man är och hur man ska göra för att komma dit man ska. All information går ut på mandarin och engelska! Det var en besvikelse att återkomma till linje 15 mellan Tekniska högskolan och Slussen … Stockholms tunnelbana känns sjaskig och sliten, ja rent av primitiv (till exempel de bedrövliga informationssystemen).

Till intrycket bidrar inte minst det stjärnnät som finns i Stockholm och som gör det lätt att åka till T-centralen men svårt att åka från A till B … I Peking är tunnelbanenätet mer av ett rutnät med kompletterande “ringlinjer”. Det gör att man lätt tar sig dit man ska. Tydligen ska Peking fördubbla tunnelbanans sträckning under kommande år. Man får hoppas att herr “Nej-till-tunnbelbana” Wennerholm läser in sig på vad man gör i Peking. Dessutom skulle jag inte ha något emot att betala 2 kr per resa oavsett vart resan går …

Nästa intryck handlar mer om Kinas historia. Jag har sällan sett så många intressanta historiska platser som i Peking. Muren förstås men Förbjudna staden, Sommarpalatset och Himmelens tempel är minst lika fascinerande platser. De ger också en bild av vilket mäktigt land Kina var ända fram till landet gick in i sin mer eller mindre självvalda isolering i slutet på 1500-talet.

Samtidigt så märker man efter ett tag att de konstnärliga uttrycken, åtminstone vad gäller byggnader och platser förändras föga. Jag kunde inte på samma sätt avläsa “årsringar” i de tempel och palats jag besökte i Kina som jag kan göra i till exempel svenska kyrkor. Kanske beror detta på att så mycket förstörts under årens lopp och restaurerats till ungefär samma tid. Kanske beror det på att jag är bättre på att skilja barock från empire än motsvarande kinesiska stilar …

Man kan också fundera kring om hur de attityder som finns i ett land påverkar den historiska utvecklingen. Till exempel hade civilia ämbetsmän högre rang än militärer i det gamla Kina. Det har jag svårt att tro att en medeltida härskare i Europa skulle hålla för en klok prioritering. När man sedan får se den paviljong dit kejsaren drog sig undan för att i ensamhet göra tuschmålningar så väcks andra tankar om maktens förhållningssätt i politiska och filosofiska frågor.

Min tredje observation handlar om den ekonomiska utvecklingen. Det är ju alldeles uppenbart att det sker en mycket snabb förändring i Peking just nu. Det byggs överallt, alla de vanliga varumärkena öppnar butiker i vart och varannat gatuhörn. Waynes, H&M, ni förstår …

Denna utveckling är naturligtvis viktig för oss alla, vare sig vi är konsumenter eller producenter eller bara intresserade av vad som kommer att hända i vår del av världen. Enligt en analys från Euromonitor International kommer Kinas medelklass att växa till ca 700 miljoner personer inom mindre än 10 år.

Någon jag talade med berättade att Kina stod för ca 40% av världsekonomin under medeltiden. “De har bara varit inne i en 300-årig lågkonjunktur” som denna min sagesman uttryckte saken. Den som inte tror att detta kommer att påverka hela världen på ett eller annat sätt är rent ut sagt naiv.

Internet har man också i Kina men inte riktigt på samma sätt som i Väst. Jag kunde t.ex. inte komma åt Facebook, Twitter, Youtube eller Dropbox. Anledningen till detta är förstås politisk och man kan framhålla ett antal principiella invändningar mot att Kinas medborgare på detta sätt är utestängda från resten av Internet.

Frågan har dock en annan dimension. Tänk så här: du är en 16-årig kines som bara talar mandarin. Du går ut på Internet när du besöker släktingar i Sverige och upptäcker att alla de nämnda tjänsterna är på engelska, i alla fall i huvudsak. De är med andra ord inte så intressanta för dig. Nej, då är det bättre med Kinas eget Facebook Renren, deras eget Twitter Weibo eller deras eget Youtube Youku.

Alla dessa tjänster är på det hela taget lika stora som sina västerländska motsvarigheter så den kinesiska ynglingen upplever inte någon direkt begränsning; han når ju också sina vänner, kan följa sina lokala politikers tweets och titta på 1000-tals filmer. Med andra ord skulle du förmodligen använda dessa tjänster även om de västerländska var tillgängliga …

Detta är inte en ursäkt för ett låst Internet men handen på hjärtat: vet du vilka filter ditt land eller din operatör använder för att styra ditt användande av Internet (läs gärna denna post igen)?

Den fjärde frågan är hur står det till med den politiska utvecklingen i Kina? Frågan är förstås viktigt och aktuell. Jag blev faktiskt direkt kritiserad av en kollega efter hemkomsten för att jag alls åkt till Kina 🙁

Förste sonen har sagt att han märker att han inte känner sig lika fri i Kina som hemma. Och då ska man komma ihåg att västerlänningar har det bra mycket enklare och friare än kineserna själva.

Även om Kina formellt har ett antal partier så styrs landet i praktiken av ett parti, Kinas kommunistiska parti. Partiet har ju medvetet satsat på ekonomiska reformer men uteslutit politiska sådan under senare år. Hur upplever man saken i Kina?

Jag baserar mitt resonemang på vad jag under en dryg vecka läste i China Daily. Jag slogs av hur komplicerat förhållande partiet har till olika typer av reformer. Man kan till exempel läsa om hur lokala politiker och polisen uppmuntras att använda Weibo för att komma närmare medborgarna. Man kan också se hur allvarligt staten tar på händelser där medborgarna drabbas av dålig mat eller bristande sjukvård. Om revolterna i Arabvärlden är det däremot helt tyst …

Motsägelsefullt? Inte alls, det gäller att hålla medborgarna nöjda och vad kan vara viktigare än vård, omsorg och skola (och mat)? Här sparas det inte på öppenhet, självkritik och krav på reformer. Det bedrivs även reformer på andra områden: antalet brott som leder till dödstraff minskade nyligen från 68 till 55. Bland de brott som numera inte leder till ett skott i nacken finns bland annat ekonomiska brott som traditionellt bedöms hårt i kommunistisk rättsskipning. Och som man kunde läsa i tidningen: det är inte bara Kina som tillämpar dödstraff, det gör även “Iran, Irak och USA”. Valet av sällskap för USA är naturligtvis ingen slump utan tvärtom ett välavvägt nålstick …

Man kan också läsa vad landets president Hu Jintao sade i sitt tal i samband med att Tsinghua universitet fyllde 100 år. Hu betonar att akademisk framgång går hand i hand med personlig utveckling och ett innovativt tankesätt. Om inte redan denna formulering känns som sprängstoff fortsätter Hu med att framhålla att studenterna måste bevara sin individualitet genom att tänka självständigt. Detta är inga ord sagda i obetänksamhet; Kinas president talar för flera tusen lyssnare i Folkets stora hall i samband med 100-årsjubiléet för ett av Kinas mest kända universitet. Nej, Hu vet vad han säger.

Slutsatsen måste bli att Kina är ett land stadd i snabb ekonomisk och kulturell utveckling. Ledningen vet att sådan utveckling måste följas av en politisk utveckling mot mer öppenhet. Samtidigt är Kina ett enormt land med stora utmaningar och stora spänningar. Det gäller därför att vrida på rätt ventiler i rätt ordning för att undvika övertryck och en möjlig explosion.

Min slutsats när det gäller Kina är att det gäller att inta en tydlig principiell ståndpunkt i fråga om mänskliga rättigheter, öppenhet och demokrati samtidigt som det gäller att agera pragmatiskt och bidra i den utveckling som pågår.