För ett tag sedan skrev jag en post om en mardröm jag haft av det mer bisarra slaget. Tro det eller ej, jag har nyligen haft en uppföljare.

Jag befinner mig vid en vik på Västkusten. Det är en tämligen vid vik med massor av bryggor och sjöbodar på bägge sidor. Det är skymning och en segelbåt är på väg in. Jag befinner mig vid en av bryggorna redo att hjälpa till att ta emot båten. Det är dock för trångt vid bryggan och vi beslutar att flytta båten till en brygga lite högre upp.

Av oklara skäl måste jag lägga ifrån mig min telefon på vägen innan jag lyfter (sic!) upp båten och bär den till intilliggande brygga. När jag satt ner båten inser jag att jag lagt ifrån mig mobilen. Jag rusar tillbaka och hela historien när jag blev bestulen på min telefon spelas upp igen i drömmen.

Framme vid den första bryggan ser jag något ligga i gruset och känner glädjen stiga i bröstet: det gick bra, ingen hann sno iPhonen medan jag var borta. Lite närmare ser jag att pratsladden är svart, inte vit … Jag rusar fram, drar i sladden medan svetten börjar bryta fram … och till min fasa håller jag en HTC i handen.

Behovet av trepanering har uppenbarligen inte avtagit …