Bloggar kan vara ett effektivt sätt att nå ut med information och skapa en dialog med kunder, partners och omvärlden. Bloggar kan också fort förvandlas till en digital ruin och ett dåligt samvete. Det gäller att veta vad man ska göra och hur man ska göra.
En som tar sitt bloggande på allvar är Ylva Yngveson, chef för Institutet för privatekonomi på Swedbank. Ylva bloggar om “aktuella och angelägna frågor som rör din privatekonomi”. Ylva har mycket matnyttigt att berätta som förtjänar bredare spridning, t.ex. genom en blogg.
För att komma vidare och utveckla bloggen bad Ylva mig om råd och tips. Jag utgick från min modell med tio steg för ett bättre bloggande (se här) i det miniseminarium jag arrangerade för Ylva och några av hennes kollegor. Roligt och spännande möte med många funderingar kring bloggar och sociala medier.
Vill du ha hjälp att utvecklas som bloggare? Hör av dig till mig på 0708-235711.
Ylvas blogg hittar du här.
Bra punkter du tar upp. En viktig del i bloggandet tycker jag är just den sociala dimensionen. Det handlar om att ha distans till sitt bloggande. Många av oss har mycket att göra och det finns inte alltid tillräckligt med tid för att värna det sociala interagerandet. Risken blir att den som bloggar mest bryr sig om sin egen blogg och inte läser eller kommenterar på andra bloggar. Själv försöker jag att ha som policy att alltid ge respons både på min egen blogg, men också på bloggen hos den som kommenterat på min sajt. Just dialogen är bloggandets kärna tycker jag. Bloggar man själv tycker jag att det också är viktigt att regelbundet läsa och gärna kommentera andras bloggar.Fler som har tips på hur man kan skapa dialog och värna den sociala dimensionen, dialogen, som bloggandet kan leda till.
Tack för kommentar! Jag kan bara instämma. Ibland har jag funderat på om det inte vore mest effektivt att lägga ner den egna bloggen och bygga upp sin webbnärvaro genom kommentarer på andra bloggar 🙂 Samtidigt är det svårt, vi vill på något sätt bygga vårt eget lilla kungadöme, städa och göra fint så att det blir roligt och trevligt för alla som kommer på besök. Vi kanske kan kalla det Timell-syndromet 😉