Man kan förundras över Jørn Riels berättelser i “Kallskänkan från Ålborg och andra grönländska skrönor” (ISBN 9156409818). Hur var det att leva ensam eller tillsammans med en enda kamrat som jägare på Grönlands ostkust? Kompakt mörker och kyla under halva året. Sparsamma kontakter med andra människor. Primitiva förhållanden …
Det krävde uppenbarligen en helt annan hållning till livet än den vi har idag. Här finns inga reservutgångar: båten med förnödenheter kommer en gång per år, i juli när isen gått upp. Däremellan är man utelämnad till sig själv, till naturen och till sin kamrater. Det gäller att ställa upp, att stå ut och att ta varje dag som den kommer.
Uppenbarligen ett hårt och liv och förvisso klarar inte alla av det som den sista historien visar …
Så vitt jag förstår var Riel en berest man och hans böcker har givits ut på många håll och i många länder. Jag uppskattar hans direkta språk och hans val av miljö (det kan inte finnas så många författare som skildrar de danska jägarnas vardag på Grönland).
Däremot tycker jag hans berättelser är väl beskrivande och saknar det djup kring livets skiften som finns hos t.ex. Albert Engström (med vilken Riel jämförs i det förord som finns i boken).
 |  |  |  |  |