I dag på morgon talade jag om ord med son #1 och son # 3 vid frukostbordet. Vilka ord använder vi och vilka har vi slutat använda? Vi kom fram till att vi inte på länge sagt, hört eller läst t.ex. “frugal” eller “förnöjsam”.
Vad säger det om vårt samtal? Är det ingen som intar en frugal frukost idag? Äter alla, som son #1 formulerade saken, en all-inclusive full-service frukost? Troligen så och varför inte? Mat har vi i överflöd och billigt och lättillgängligt är det också. Alternativet är ju förstås att inte äta någonting för att bättre stämma överens med samhällets kroppsideal men det har heller inget att göra med frugalitet …
Kanske vi inte intar frugala måltider för att vi inte längre kan vara förnöjsamma? Allt åt mig nu verkar ju vara devisen för dagen. Då är det svårt att vara förnöjd. Allt mitt är mitt är vårt rättesnöre.
För att se vad som menas med frugal frukost idag räcker det att söka på Google. Har har askten föga att hämta i motsats till epikuréen …
 |  |  |  | |
Vi talade också om ord man inte använder längre, fast slangord. Typ som att barnen säger att något är fett bra eller dom därborta är helt osköna istället för att något är suma eller att de är helt störda.
2012 vs 1987.
Ord som snajdigt och schyrre är ju inte heller så hippa 🙂