Det pågår just nu en livlig debatt om #näthat, #nätkärlek och hur vi ska hantera samtalet i digitala medier. En av Sveriges främsta proffstyckare, Jan Guillou, drar sitt strå till stacken genom att påstå att alla troll, dvs. personer som ägnar sig åt näthat, är sexuellt frusterade sverigedemokrater.

Jag måste säga att sällan har jag hört något så korkat. Anledningarna är tre.

Den första är att påståendet i sig självt är en generalisering. Guillou drar alla näthatare över en kam och daskar på dem två epitet. Guillou ställer sig med detta uttalande paradoxalt nog på samma sida i debatten som trollen, nämligen på den sida där man förenklar, fördummar och debatterar via invektiv. Dåligt.

Den andra anledningen är att uttalande är sexistiskt. Guillou antyder att män inte kan tänka om de inte får ha sex. I chatten säger Guillou även att de journalister som utsatts för näthat är “påfallande vackra” och antyder därmed att de inte har några svårigheter att få ha sex (vilket är ett vanligt troll-invektiv). Vad är detta om inte de mest sexistiska och kvinnoföraktande uttalande vi hört på mycket länge? Dåligt. Dåligt.

Den tredje och viktigaste anledning är att att, tvärtemot vad Jan Guillou och många andra tror, så är den stora majoriteten troll vare sig sexuellt frusterade, dumma i huvudet eller sverigedemokrater. Den allra flesta troll vet precis vad de gör och varför de gör det och vi vinner inget på att tro något annat!

I min erfarenhet, och jag har varit utsatt för troll, debatterat med troll och träffat ett antal troll i verkligheten under de senaste åren, så kan trollen delas in i tre kategorier.

Den första och minsta kategorin är personer med mer eller mindre uttalade sociala eller andra problem. Det är en liten grupp av samma skrot och korn som de som gör serieanmälningar till Justitiekanslern eller lämplig minister eller ombudsman. Denna grupp är inte mycket att göra åt. Man kan dock enkelt negligera dessa troll för de är inte intresserade av att debattera utan vill framföra sin ståndpunkt.

Den andra och något större kategorin är vad jag vill kalla fylletrollen. Det är personer som av olika skäl sprider näthat på grund av dåligt omdöme. Det handlar i första hand om att agera överilat och obetänksamt. Man blir arg, slänger ur sig något dumt, får ett svar och svarar på svaret (dumt!). Det eskalerar (på internet är den sociala kontrollen svagare) och plötsligt har trollet sagt eller gjort något riktigt dumt. De här personerna ångrar sig ofta, de ber till och med om ursäkt.

Den tredje, absolut största och också den farligaste kategorin är de medvetna trollen. Detta är, som jag nämnt ovan, personer som vet exakt vad de gör. De trollar med flit och för att uppnå specifika mål. Trollen använder med andra ord en härskarteknik som består i att a) förringa den de vänder sig mot, b) skrämma den de vänder sig mot och c) utså split, oro och osäkerhet i en vidare krets.

Dessa verkligt farliga troll har en precis kontroll över vad de säger och varför. Ofta är de fullkomligt otrolliga när man träffar dem AFK (dvs. när de inte är vid datorn) men så fort de sätter sig vid tangentbordet återtar de sina vanor. De medvetna trollen är skickliga. De arbetar med olika identiteter som stöttar varandra. De är skickliga på att hitta information på nätet och vända den mot dig. De är ihärdiga. But make no mistake: de vet precis vad de gör och de gör det med flit.

Jag anser att vi måste ta frågan om näthat på allvar. Detta kräver en ordentlig analys och en bred palett av åtgärder. Det duger inte att, som Jan Guillou och många andra, dra alla troll över en kam och säga ofärda dem med grundlösa värdeomdömen.

Vad krävs då av politiker och andra för att bekämpa näthatet?

Den första gruppen kan vi inte göra mycket åt utöver att det som redan idag sker via sociala myndigheter och aktörer inom sjukvårdssektorn.

Den andra gruppen kommer vi åt genom att prata om hur man uppför sig mot sina medmänniskor, hemma, på jobbet, i föreningarna och i skolan. Här gäller det helt enkelt att lära ut vanligt hyfs och att göra fylletrollen medvetna om vad de gör och vad det innebär.

Den svåraste är att hantera de medvetna trollen. De vet hur man spelar spelet och de är skickliga. Här krävs ett flertal insatser. Vi måste se över gällande lagar för hot, trakasserier etc. Vi måste utreda vilka möjligheter internetoperatörer etc. har att blockera konton och användare (vilket i sin tur kräver internationell samordning). Vi måste våga ta en debatt om var gränserna för vad man får säga och göra går och sedan stötta informationstjänster av olika slag att tillämpa sådana regler. Sist och slutligen måste vi alla säga emot.

Vi måste vara tydliga med vad vi står för och varför. Det värsta troll vet är dagsljus!