Här är en spännande liten sak som början på det nya året: Immanuel Kants uppgörelse med spiritismen och andeskådandet i allmänhet och Emanuel Swedenborg i synnerhet. Det är fascinerande att se med vilken kraft Kant, utifrån sin rationalism och empirism, går lös på Swedenborgs mysticism. Den stora behållningen är emellertid Kants diskussion kring vad man kan veta och vad som är meningsfullt att försöka veta (och värt att lägga tid på att försöka veta).