Då och då hittar man en avhandling som är så intressant att man fullkomligt slukar den på samma sätt som man slukar en deckare av Agatha Christie eller en berättelse av Selma Lagerlöf. Bertilssons avhandling tillhör denna kategori (om än med vissa reservationer men mer om det nedan (vilket i sig är en metakommentar men mer också om det nedan)).

Bertilssons avhandling handlar om Uppfostringskommissionens uppdrag, sammansättning, arbetsformer och resultat. Kommissionen kan sägas vara den första stora, samlade och övergripande utredningen om det svenska utbildningsväsendet och hög tid var det: senast konstitutionerna ändrats var 1655! Bertilsson vill dock inte bara skildra kommissionens arbete utan “hur politiska målsättningar och föreställningar om ideala samhällsförhållanden omsätts i statlig universitetspolicy”, dvs. hur ett offentligt drivet policyarbete kan skapa samhällsförändring, både direkt och, minst lika ofta, indirekt.

Tre saker slår mig som särskilt intressanta att lära av och begrunda. Den första är att kommissionen hade en bild av vad man ville uppnå (undersåtar som praktiserar de rätta dygderna, att personer får rätt utbildning så att de kan göra mest nytta för samhället samt att staten kan fylla sitt behov av kompetenta ämbetsmän, främst jurister). Även om målen är delvis vida och öppna för tolkning gav de kommissionen en riktning som skapade förändring på olika plan, bland annat i form av nya examensförordningar för juristexamen (1749) och civilexamen (1752).

Den andra är den än idag aktuella spänning kring universitetens uppdrag eller, något förenklat, mellan att utbilda för nytta eller för kunskap. Kommissionen hade ett tydligt nyttoperspektiv (vilket tog sig uttryck i tankarna att akademierna, inte universiteten, skulle bedriva forskning). Prästståndet, som generellt var negativa till kommissionens utgångspunkter och resultat, drev linjen om universitetens frihet (eller kanske snarare kyrkans fortsatta inflytande över alla nivåer av rikets utbildningar) och råkade härmed, kanske delvis av misstag, bereda vägen för det moderna forskningsuniversitet.

Det tredje består av blandade småreflexioner som att vi säger att saker går fort idag och om man jämför med de 21 år kommissionen arbetade och att de akademiska konstitutionerna gällde mellan 1655 och 1852 så får man nog inse att, ja, saker går mycket fortare idag än förr. Kanske bra, kanske inte … Vidare är det intressant att fundera kring hur man förändrar ett samhälle och hur olika krafter sam- och motverkar. Det är heller inte alltid uppenbart att den man tror leder inledningsvis tar hem priset så som till exempel prästernas motstånd mot förändringar lade grunden till ännu större förändringar … Slutligen handlar det om hur viktigt det för var 1700-talets reformvänner att utveckla på medborgarnas goda egenskaper (dygder) och att alla medborgare skulle kunna bidra till den gemensamma nyttan. Det är möjligen något vi pratar för lite om i dagens samhälle …

Så vad var då den utlovade reservationen? Det är språket som lämnar en del övrigt att ansöka. Passager återkommer på flera ställen. Texten interfolieras av hänvisningar till att det ska behandlas nedan, sedan eller har behandlat ovan, tidigare. Varje nytt kapitel sammanfattas i sin inledning och i sin avslutning och sedan finns inledning och avslutning på helheten. Allt detta är fenomen som jag sätt i flera moderna avhandlingar. Varför det blivit så vet jag inte även om jag har mina idéer … Nej, mitt råd är: skriv rakt och enkelt och följ den struktur du valt, då behövs inga läsanvisningar. Detta till trots: Bertilssons avhandling är högst läsvärd, mycket intressant och finns att ladda ner på DiVA.