Som ni vet gillar jag böcker skrivna före 1950 och här har vi ett praktexempel på detta (även om översättningen är post-1950). Lustigt nog har jag aldrig läst någon av eddorna men detta håller jag nu på att rätta till. Snorres Edda (Prosaiska Eddan) är ett lärt och läsvärt verk.

Översättarna Karl G Johansson och Mats Malm gör en intressant inledning som sätter verket i sin historiska ram. Eddans tre delar (Hur Gylfe blev lurad, Skaldskapens språk och Verslistan) är väldigt olika och ställer, i allt mer ökande grad, krav på ett tämligen stort intresse hos läsaren för de mer intrikata delarna i den isländska verskonsten (jag räknar ett drygt 100-tal begrepp som beskriver olika typer av rim, strukturer och format). Detta bör dock inte avskräcka utan uppmuntra till först översiktlig och sedan alltmer fördjupad läsning.