Även en skicklig författare som Roald Dahl kan uppenbarligen då och då köra i diket. Problemet med de sju berättelserna i Hämnden är min AB är inte bara att tiden i flera fall gått dem förbi vad gäller person- och miljöskildringar samt förutsättningar för intrigen utan att de även för en läsare som, liksom undertecknad, är väl förtrogen med 1970- och 1980-talets värld och värden fullkomligt saknar poäng.
Det finns ingen överraskning, ingen så kallad twist, ingen överraskning. Berättelserna beskriver, i flera fall tämligen grovhugget, en situation eller person som skulle kunna utvecklas till en spännande historia men så blir inte fallet. Lyckligtvis tog de 150 sidorna inte mer än någon timme eller två att läsa.
Poster med snarlikt innehåll:
 |  |  | |  |