Få böcker har utkommit i så många utgåvor som bröderna Grimms europeiska folksagor. Nyss kom jag över två små böcker i översättning från början av 1900-talet. Nu har jag aldrig läst Grimm på tyska och visst kan gamla sagor ibland vara ganska grovhuggna i struktur och språk men här undrar jag om inte översättaren Disa Törnqvist gått lite väl hårt fram med språksekatören.

Flera av sagor är mycket korta. Språket är kortfattat och utan krusiduller och, där en sådan borde kunna väntas, i avsaknad av poäng eller i alla fall en moraliskt uppbygglig avslutning. Här väcks åter frågan om vikten av att kunna läsa texter på originalspråk (egentligen borde man bara läsa texter på orginalspråket (vilket ju är omöjligt men en rolig ambition)) eller genom en mycket skicklig och känslig översättares ögon …

Gamla böcker kan ibland ha sitt värde, inte så mycket i innehållet, som i det tidsdokument de utgör. I dessa bägge böcker finns en saga som knappats skulle gå av trycket idag och lika bra är ju det. Böckerna visar dock hur vanlig och accepterad rasismen var i början på 1900-talet; även i barnböcker. Så gick det ju som det gick också … Ord bär mening vilket många har anledning att begrunda den dag som idag är …