Kanske ett av världshistoriens mest kända och mest lästa historiska verk är de jämförande levnadsbeskrivningar som nedtecknades av den grekiska författaren och filosofen Plutarchos som levde mellan ungefär 45 och 120 e.v.t.

Plutarchos var en flitigt skribent och ska, enligt en antik bibliografi, ha stått som författare till inte mindre än 227 skrifter varav hela 150 finns bevarade. Mest kända bland hans verk är måhända hans knappt 50 biografier över grekiska och romerska politiker, härförare och andra framstående män. Majoriteten av biografierna är ordnade i par där en romare jämförs med en grek. Varje sådant par avslutas med en jämförelse mellan deras respektive gärning, liv och, inte minst viktigt, död.

Bland de personer som omfattas av levnadsteckningar finns kända namn som Lykurgos, Romulus, Themistokles, Perikles, Alkibiades, Alexander den store, Marcellus, Sulla, Lucullus, Julius Caesar och Marcus Antonius. Vissa personer är av mer mytisk karaktär, andra i högsta grad historiska. Alla utom en levde mellan ca 850 f.v.t och 69 e.v.t. (det vill säga de sista var samtida med Plutarchos själv).

Levnadsteckningarna syftar inte bara till att ge en historisk skildring av personens liv utan också ge en grund för moraliska och etiska överväganden. Och det är i denna senare roll som levnadsteckningarna kommit att bli ett centralt och gärna läst verk bland unga män med ambitioner och rätt bakgrund.

Plutarchos skriver rakt, tydligt och med förmåga att fängsla läsaren. Han är också noga med att få fakta rätt vilket inte alltid var en central fråga för tidens historiker. Plutarchos är noga med att ange källor, han värderar sina källor och är som allra gladast när han har tillgång till offentliga handlingar eller själv läst inskriptionerna på piedestalen till en staty av personen.

Intressant att notera är att Plutarchos hade en, skulle vi idag säga, modern syn på kvinnor och deras rättigheter och möjlighet till utbildning. Allt som är modernt är således inte nytt även om det inte fått blomma ut …

Och man nu vill läsa Plutarchos är det till lektor i grekiska och hebriska vid gymnasiet i Gävle P.J. Emanuelssons översättning utgiven mellan 1842 och 1844 man ska vända sig. Boken dyker då och då upp på antikvariaten (själv hittade jag mitt exemplar på ett franskt antikvariat). Och detta är (inte bara) intellektuell snobbism! Saken är nämligen den att ingen så pass komplett översättning av Plutarchos har utkommit sedan dess … Se där en kastad handske för någon att ta upp!