CF:s förbundsordförande Gerhard Raunio gör i Ny Teknik 1996:48 ett inlägg i debatten om villkoren för svensk forskning i belysning av regeringens nyligen framlagda propositioner; budgetpropositionen för budgetåret 1997, den forskningspolitiska propositionen och propositionen om ändrade regler för stiftelser skapade med statliga medel.
Som medlem i CF vill man utbrista: “Äntligen!” men också “För sent, för lite, för dåligt!”. Regeringen har sedan månader tillbaka aviserat de nu föreslagna ändringarna; CF har tigit. De tre propositionerna lades fram i mitten på september; CF agerar först i slutet på november när frågorna redan behandlats färdigt i utskotten och delvis också i kammaren. När förbundet sedan väljer att agera gör man det genom en liten artikel i Ny Teknik, en artikel som präglas mer av slagord än av analys.
Samtidigt som Gerhard Raunio nu kräver bot och bättring av regeringen lägger sig CF platt i fråga om forskarutbildningen. CF har i sitt (mycket korta) remissvar helt lagt sig på utredarens förslag som innebär att vi i framtiden inte kommer att utbilda några doktorer i tekniskt-naturvetenskapliga ämnen som är mogna att ta ansvar för egen forskning. Med de föreslagna ändringar, helt modellerade efter de problem och svårigheter som finns inom humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet, kommer svensk industri i framtiden att ha att välja på standard-civilingenjörer och civilingenjör med lite extra kurser och viss erfarenhet av att läsa annat än läroböcker, men inte mycket mer. Här passar tydligen regeringens politik.
Jag föreslår att CF använder en del av medlemmarnas avgifter till att noggrannare och framför allt snabbare analysera vad som händer inom riksdag och regeringen, att CF strävar efter att med större skärpa analysera vad följderna blir av framlagda förslag och att CF med större professionalitet agerar i konsekvens med sina analyser.
Johan Groth
Teknologie doktor, fortfarande medlem
[Publicerad i Ny Teknik, nr 49:1996]
 | | |  |  |