Finansdepartementet har lagt fram en promemoria (“Vidareutnyttjande av handlingar – genomförande av PSI-direktivet“, Ds 2009:44) som samlar ett antal förslag till författningsregleringar som behöver genomföras för att Sverige på ett korrekt sätt ska kunna införa Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (det så kallade PSI-direktivet).
En mycket kort sammanfatttning är att PSI-direktivet handlar om hur den information som finns hos myndigheterna ska kunna tillgängliggöras för tredje part och där kunna tjäna som “råvara” för nya tjänster. Tanken är en sådan, ökad tillgänglighet, av myndighetsinformation ska stimulera utvecklingen av nya och nyttiga tjänster för företag och medborgare. All information omfattas av direktivet, men de exempel man kanske tänker på först är Lantmäteriets geografiska information, nationell statistik etc.
PSI-direktivet innebär tämligen genomgripande förändringar i hur myndigheter får och ska behandla och tillgängliggöra information. Vissa myndigheter lever t.ex. på att sälja information. Vad ska de göra i framtiden? Vissa kommersiella aktörer har haft monopol på distribution av viss statlig information. Vad ska de göra nu?
Man bör notera att debatten om PSI-direktivet har två huvudfokus: det juridiska/kommersiella som handlar om vem som ska tillgängliggöra vilken information och till vilken kostnad och förädlingsnivå och det mer tekniska som handlar om hur informationen ska tillgängliggöras (API:er, format, informationsstrukturer etc.). Promemorian handlar om det första perspektivet.
Promemorian är ute på remiss just. Eftersom vi har fri remissrätt i Sverige uppmanar jag alla er som har en åsikt om PSI-direktivet att göra er röst hörd! Skriv ner era synpunkter och skicka till Finansdepartmentet. Läs mer om hur man skriver remiss här.
För ytterligare tankar i frågan om tillgänglighet till offentlig information besök opengov.se och särskilt deras sida om “Principer för öppen digital offentlig information“.
 |  | |  | |
I Vervas rapport “Myndigheters tillämpning av PSI-direktivet” hittade jag en förklaring till att handlingsbegreppet används:
“I direktivets rubrik nämns begreppet ”information” och därefter tillämpas begreppet ”handling”. Direktivets handlingsbegrepp avser i princip allt innehåll oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form eller i form av ljudinspelningar, bildinspelningar eller audiovisuella inspelningar), och varje del eller sammanställning av sådant innehåll.”
Källa: VERVAR 2006:25, 3.2 Handlingar/information, sid 10 http://verva.24-timmarswebben.se/upload/publikationer/2006/svar-pa-regeringsuppdrag-2006-09-01-Myndigheters-tillampning-av-PSI-direktivet.pdf
(Hade tänkt att länka till E-delegationens webbplats men upptäckte då att man där har valt att endast publicera fem (5) av de sjutton (17) rapporter Verva publicerade det året.)
Johan, bra initiativ!
Jag är mycket konfunderad över varför man valt att använda ordet handlingar istället för information. Jag har fått förklarat för mig att det beror på att begreppet ‘handlingar’ används i tryckfrihetsförordningen. Det må vara hänt. Men i min värld är en handling bärare av information och i det här sammanhanget borde fokus ligga på informationen.
Någon som har funderat mer på detta och vilka konsekvenser det kan få i Sverige?
Jag ser att PSI-direktivet inte är tillämpligt på universiteten, var jag råkar befinna mig. Kommissionen framhåller dock i en diskussion i sin översyn av direktivet att principerna bör tillämpas även på dylika organisationer. Man avstår dock från att föreslå en utvidgning av direktivet då majoriteten av medlemsstaterna avrått från det.