I år kan de som vill fira att Jan Björklund varit utbildningsminister i fem år. Vi andra kan bara hoppas att vi snart får se slutet på det som kommer att betraktas som den mörka tiden i svensk utbildningspolitik, en tid när Sverige hade en utbildningspolitik som uppenbarligen saknar förståelse för eller kunskap om vad som utgör den goda skolan och hur man skapar förutsättningar för lärande.
Hårda tongångar kanske ni tycker och visst är det så men det är inte utan orsak. Låt oss i korthet lyfta fram två händelser från Björklunds tid:
- lärarlegitimation – denna reform lanserades som ett Alexandershugg för att rädda en skola i fritt fall: om alla lärare bara vara riktig lärare i den mening att de fått sin statliga legitimation i handen så skulle alla lärarproblem försvinna som dimma om morgonen. Förutom att reformen är fel i sak (det finns ingen garanti för att en legitimerad lärare är bra eller en olegitimerad lärare är dålig) så leder den till stora problem i kommunerna där det inte alltid finns möjlighet att pussla samman hela tjänster på ett sätt som krävs i reformen. Som lök på laxen införs reformen på ett så exempellöst klantligt sätt att regeringen är tvungen att gå ut och skjuta fram reformdatumet ett år till ökad villervalla för alla
- mer katederundervisning – utbildningsministern visar en flagrant brist på förståelse för modern pedagogik och nya undervisningsformer när han gör sitt beramad debattinlägg om behovet av mer katederundervisning. Återigen anvisar Björklund enkla och symbolmättade svar på allvarliga och svårlösta frågor. Även här är vår utbildningsminister ute och cyklar vilket alla vi som varit i en skola de senaste fem åren vet. Skolan ser inte ut som på 1950-talet; barn, lärare, skolledare och föräldrar har andra krav, förutsättningar och möjligheter. Katederundervisningen är död vilket bl.a. nobelpristagaren Carl Wieman visat
Är det inte dags att byta ut Jan Björklund mot någon som är intresserad av och förstår skolan? Finns det verkligen ingen inom hela Folkpartiet som kan ta över? Varför har övriga allianspartier övergivit skolan? Är det ett pris man är villig att betala för att hålla samman alliansen? Det kan visa sig bli ett för högt pris …
Dela gärna med dig av dina erfarenheter av de senaste årens skolpolitik! Kanske kan vi skapa opinion för förändring. Det vore på tiden!
 |  |  |  |  |
Här kommer mera: 2008 lägger Björklund ner den framgångsrikt stödjande “myndigheten för skolutveckling” och placerar i dess ställe “skolinspektionen”, en myndighet med uppdraget att kritisera utan att stärka eller utveckla, en myndighet som i dag omsluter 100 miljoner mer än skolverket och i symbios med utbildningsdepartement och massmedia kramar det sista unset av utvecklingsbenägenhet ur det svenska skolsystemet.
Tack för kommentar. Jag är själv arbetat på och för Skolverket och Myndigheten för skolutveckling och jag kan inte mer än hålla med. Det vi behöver idag är inte mer mätningar och fler skalor utan nya idéer och framför allt en vision för skolan i det 21:a århundradet. Har vi inte en vision kan vi mäta hur mycket vi vill och det kommer ändå bara att visa att vi tappar mark. Men vi har inte en utbildningsminister som har en vision för skolan, tyvärr …
Jag har fått uppleva två olika regeringar styra skolpolitiken och en herrans massa reformer. Det jag helt ärligt känner efter att ha kollat tillbaka på mina utbildningsår är att jag skiter fullständigt vem som bestämmer. Partierna har satt politiken före folket och fört igenom reform efter reform utan åttanke på vilken effekt det har. Lärare och elever slängs runt i förändringsorkanen utan att få möjlighet att lära eller lära ut.
Sen är ju Björklund en förfärlig utbildningsminister i sig, men tyvärr inte den enda boven i drama.
– Skrivet på en liten mobil.
Tack, Amina, för din kommentar. Skolan är tyvärr måste jag säga en arena där alla anser sig ha rätt att ha en åsikt: alla har ju gått i skolan och hur svårt kan det vara? Dessutom är skolan en fråga där det är lätt att “göra politik”. Ovanpå det kommer en yrkeskår som har svårt att få gehör för sin professionalism. Tillsammans en explosiv blandning …
Gör gärna tankeexperimentet att det istället för skolan stod sjukvården, istället för lärare stod läkare. Skulle alla och envar anse sig ha rätt att ha en åsikt i så fall?