I en bokhylla på landet hittade jag en bok som först verkade lite rolig; en guidebok till Stockholm från 1964: Stocholm à la carte av Arne Häggqvist. Till att börja med var det spännande att uppleva Stockholm som det var när jag var liten. Vilka affärer fanns då? Vad borde man se i Stockholm?

Och man kan konstatera att det finns de som står starka än (så till exempel Skansen, Svenskt Tenn, Millesgården, Bukowskis och Gröna Lund) medan andra försvunnit (så till exempel M.F. Åkerdahl Bokbinderi AB och Nordgrens biluthyrning). På restaurang- och nöjessidan har trender och tider gått fram hårdare men Stallmästargården, Den Gyldene Freden och Zum Franziskaner finns kvar den dag som idag är.

Det som dock sannerligen skämmer läsningen är den sexism som fullkomligt genomsyrar boken. Det är helt uppenbart att den tilltänkta köparen är en vit, heterosexuell man. Detta framgår av hur boken beskriver icke-vita, kvinnor och partnerval.

Boken ger många skrämmande exempel på den manliga blicken (the male gaze). Kvinnor beskrivs genomgående i termer som “söta”, “fräscha” eller “raffiga”. Flera kvinnor tillsammans beskrivs med ord som “estetiskt tilltalande kvinnoflora” (sic!) eller det “s.k. svaga könet”.

Under rubriken “Några elementära råd till en restauranggäst” framgår tydligt vem den tänkta läsaren är när författaren skriver saker som “Om ni går ut med en dam …”, “Blås inte röken från Er cigarett i Er dams ansikte”. Råd ges också så läsaren inte råkar stimulera “hennes egenkärlek”.

Häggqvists sexism visar hur nedlåtande synen på kvinnor var på 1960-talet. Eftersom Häggqvist skrivit boken, fått publicera boken och fått flera goda omdömen kan vi konstatera att det inte handlar om “en person med dåliga attityder” utan om en i samhället inbyggd strukturell diskriminering.

Även om mycket återstår att göra när det gäller diskriminering mot kvinnor, rasifierade och hbtqia+-personer kan vi möjligen glädja oss åt att vi idag har ord för att beskriva diskriminering, kunskap om att diskriminering finns och att det hos många (om än inte alla) finns en vilja att motarbeta diskriminering.

And that is an encouraging thought.

PS Boken hamnar i giftskåpet där den och jag får begrunda dess framtida öde.