Sagan om Aqing och pioner

För några dagar sedan var det en läsövning i textboken med en text som handlade om Aqing (?? [a-tjing]). Jag fann den ganska komisk och dessutom var jag den ende som förstod handlingen på första försöket, så jag tänkte posta en självöversatt version av texten som till största del är sagan om Aqing.

Pionen (inte helt säker på detta fakta) är Kinas nationalblomma. Pionen förekommer som både vit, röd och men också i många andra färger men många betraktar den gula som den allra vackraste. Här följer en vacker historia om denna blomma.
>               För många år sedan bodde en familj nedanför ett berg. Det var modern, fadern och deras dotter Aqing. En dag, när han var ute och arbetade på åkern, blev Aqings far bortfört av en grupp män. De sade Aqing och modern att om fadern skulle komma tillbaka i livet måste de först skänka männen en stor mängd guld.
>                Aqing och hennes mor blev mycket ledsna, för de kunde inget göra eftersom de ägde vare sig guld eller pengar. Aqing hastade till grannarna (tänk granngård) och rådgjorde kring hur fadern skulle fritas. Till sist kom de på en bra plan alla var nöjda med.
>                Två dagar senare klättrande Aqing uppför berget och med sig hade hon en säck guldfärgade stenar och en stor kniv. Männen betraktade den ensamma flickan bestiga berget och tänkte att det här inte skulle vara några problem.  När hon nått toppen släppte Aqing säcken med de guldfärgade stenarna på marken och männen kom fram för att plocka på sig. När den förste nådde säcken drog Aqing kniven och slog ihjäl honom och när de andra männen såg vad som skett flydde de alla springandes. Således kunde Aqing ta med sig sin far tillbaka hem.

>Efter detta slog gyllene pioner ut ur marken var än Aqing lade en av de guldfärgade stenarna!

Hoppas ni uppskattade läsningen och kom gärna med förslag på hur jag kan förbättra min översättning eftersom jag skrev den utan att rätta något efter klockan tolv på natten ^^

One Response

  1. Birgit
    Birgit at ·

    Det var en dramatisk och rörande historia!

Comments are closed.