Beträffande tecken

Många västerlänningar brukar undra varför kineserna ännu inte har övergivit sina tecken och övergått till det till synes mycket enklare alfabetet. Jag brukar alltid hävda att både alfabet och tecken har sina egna särskilda för- och nackdelar, men nyligen såg jag ett så bra exempel på det besvärliga med kinesiska tecken att jag inte kan låta bli att berätta om det. Kanske särskilt eftersom det var kinesisk TV som gladeligen visade mig det.

Det finns ett program på TV där ett antal högstadieelever tävlar mot varandra. En och en får deltagarna komma fram till ett bord med en pekskärm. Programledaren yttrar ett ord som deltagaren ska skriva och en kort beskrivning av ordet. Sedan bedömer tre domare om tecknen är korrekta. Ifall inte, får deltagaren gå av scenen. Detta upprepas till bara en deltagare finns kvar som därmed segrat.

Vinner gör alltså den som besitter ett stort skriftligt ordförråd. Konceptet är det samma som i stavningstävlingar i väst, men här är det mycket yngre barn som deltar. Jag tycker detta på ett mycket bra sätt illustrerar tecknens största nackdel – den enorma insats och ansträngning som krävs för att bemästra alla de tecken som kan behövas under ett liv.