Husdjur och det senaste

Den här posten kommer handla om husdjur i Kina och gårdagens kollision vid Tianan’men.

IMG_2499Jag vill minnas att Mahatma Gandhi som sade något i stil med “för att se hur högstående en kultur är, undersök hur de behandlar sina djur” och på det viset ligger kineserna lite sämre till än de flesta. Jag vill inte påstå att kineserna är de enda som behöver avliva övergivna hundar och katter i hundratal eller håller kycklingar i trånga burar. Men det är faktiskt så, att även om man inte tror på historierna om björngallfabriker så säljs sköldpaddor i små påsar som nyckelringar i landet. Dessutom skulle jag våga tro att det finns en del sanning i påståendet att tjuvjakten på noshörningar och tigrar med flera djur beror på efterfrågan från Kina. Men nu tappar jag tråden igen. Betrakta bilden.

Hunden säger: “Jag är ingen berömd ras, men ingen kan uppskatta din kärlek som jag. Skulle du kunna ge mig ett hem?”

På sistone har det dykt flera olika affischer som berättar om djurens situation i Kina och uppmanar folk att tänka sig för innan de köper djur, säga nej till elfenben med mera i tunnelbanan. Jag hoppas att kineserna kommer kunna besegra fördomen som djurplågare.

Låt oss nu diskutera skeendet vid Tianan’men, även om jag praktiskt taget vet någonting. I grova drag kolliderade och exploderade en bil vid Tianan’men, nästan rätt under Maos porträtt och en handfull människor dog medan ett större antal skadades. Läs en artikel på valfri nyhetssida om du vill veta mer. Vad som gör det särskilt intressant är att kinesiska myndigheter tydligen har försökt mörka händelsen genom att neka utländska journalister tillträde et cetera. Dessutom cirkulerar rykten om att det inte alls var en olycka, utan ett attentat utfört av terrorister från Xinjiang, Kinas västra,  kokande provins.

Xinjiang skulle jag kunna diskutera en hel eftermiddag utan att prata klart, men jag vill i alla fall säga att om det verkligen var ett attentat, så har Beijing aldrig haft en bättre chans att kunna komma undan med att drämma till Xinjiang (vanligt folk liksom nationalistiska upprorsmakare) ordentligt och alla de observatörer som nu protesterar mot diskrimineringen och polisväldet i Xinjiang skulle inte längre ha något att säga. Man skulle till och med säga att saker skulle gå som smort.