De flesta svenskar verkar ha mycket svårt att förstå vad ett tecken i det kinesiska språket är, ungefär lika svårt som vissa kineser har att förstå bokstäver. Är varje tecken ett ord? Kanske ett ljud, eller en mening? Jag ska försöka förklara det nu, utan att tala om tecknens historia.
Min tes, som kanske inte är korrekt, är att varje tecken i det standardiserade kinesiska språket (putonghua) står för ett morfem. Ett morfem är den mista betydelsebärande delen i ett ord. Ett enmorfemigt ord är alltså ett tecken, till exempel:
eld – 火 (huo3)
lampa – 灯 (deng1)
Skillnaden mellan kinesiska och svenska är att i kinesiska har alla morfem också bara en stavelse ( i alla fall från kinesisk synpunkt).
Ett ord som består av flera morfem har således fler tecken.
flicka – 女孩 (nv3hai2) [kvinna+barn]
haj – 鲨鱼 (sha1yu2) [haj+fisk]
En fördel med tecken jämfört med bokstäver är att det är lättare att komma ihåg vad varje morfem betyder. Med bokstäver kan morfemen suddas ut eller blandas ihop när ordens uttal förändras. Därför kan man, under vissa omständigheter, i kinesiska avlägsna de mindre relevanta morfemen när ord slås ihop eller när utrymme på sidan är begränsat.
Som i exemplet med hajen, kan tecknet för fisk avlägsnas och en läsare kan ändå se att vad du än skriver har med hajar att göra, även om ordet inte är detsamma.
I låneord försvinner den här styrkan med tecken. Se till exempel:
mikrofon – 麦克风(mai4ke4feng1)
men som också kan hänvisas till som ett:
talrör – 话筒 (hua4tong3)
I maikefeng bär tecknen ingen mer betydelse än sitt ljud och då är bokstäver överlägsna.
Det var allt. Frågor?
Det där var inte lätt ändå! Jätteintressant! Otroligt vad du kan.
Välkommen hem
Kram