Hangzhou och måndag

Lägger upp allt detta genom att suga kraft från någon annans olåsta nätverk så bilder kommer senare!

För en femhundra år sedan på vänsterhanden sådär gjorde Marco Polo ett uttalande som blev väldigt populärt i Kina, nämligen: “Hangzhou är den skönaste (antagligen alla ordets betydelser) staden på världens yta.” Han fick till och med en staty för det. Nå, jag vet inte om det samma kan sägas om Hangzhou idag men det var grönt och vått iaf. Det räcker för mig, som spenderat de senaste månaderna i en ökenstad. Centret för Hangzhou (för uteliv och turistande men inte geografiskt) är Västsjön (bokstavlig översättning) med närliggande berg, grönområden och renoverade gamla hus. Allt detta är besökvärt och värt många timmar, för man kan uppleva bambuskogar, båtar, utsikt, mjölksyra, drakar och horder av mahjongspelande pensionärer, allt sådant som tillhör sightseeing i Kina. Någon (staden eller hotellet) har den goda vanan att, framför hotell Hyatt, spela klassisk musik vid västsjöns strand och låta fontänerna spruta vatten i takt till musiken. Imponerande mängd människor som samlas för att äta godsaker och titta.

Efter ett långt, glatt och högljutt samtal med en taxichaufför fick jag och mor tipset att åka till byn Wuzhen (betyder bokstavligen ungefär “Wus by” eller något åt det hållet). Samtalet rörde också många andra ämnen som av olika anledningar inte bör nämnas här, men iaf så visades det efter ett besök på samma bys väldigt piffiga och rörliga hemsida att Wuzhen utger sig för att vara den enda tätbebyggelse i Kina som vilar på en vattenmassa…. eller något sådant. Hur som helst såg det ganska fint ut så dit drog vi.

Man skulle nog om man vill kunna säga att det finns två delar av Wuzhen idag. Den första är det turistifierade området (i två zoner) med alla de gamla kvarteren som idag hyser restauranger, barer och butiker. Det var denna del man höll sig i den mesta tiden. När man sedan skulle hem behövde man ta bussen till busstationen som ligger i den andra delen av byn för att byta till ett fordon med riktning Hangzhou. Utsikten från busstationens trappa (åt alla väderstreck skulle kunna sammanfattas med tre delar: grått, trasigt och bebott av likadana människor 😛 Nå, nu skall jag inte vara fördomsfull, jag fick ju aldrig tillfälle att promenera längre än 50 meter från busstationen.

Samhället Wuzhen (fast då under annat namn) uppstod för ungefär 1300 år sedan. Sedan dess har det bytt ägare och blivit raserat ungefär en gång per århundrade om jag uppskattar rätt. Wuzhen är döpt efter en krigsherre från byns tidiga historia. Efter hans kanonisering uppfördes ett tempel som fortfarande (eller åter hur man vill se det) är intakt.

Idag, den 21, var en väldigt rolig dag. Efter skolan följde jag Lina till parken där hon skulle spela på sin nya gitarr. Där upptäckte jag att ett av bambuträden brutits på mitten. Synd att lämna det så tänkte jag och påbörjade arbetet att med hjälp av fot fullkomligt avlägsna stubbe från topp. Tyvärr är bambu väldigt segt så det gick inte, inte ens med nyckel som verktyg. Vad för verktyg kan man ta till då? Gubbarna som grävde upp alla buskar längs med vägen hade bara hammare och hackor så vad göra? Ah, såklart, skeden jag har i ryggsäcken. Gick mycket bättre än nyckel till en början men snart förstod till och med jag att i världen finns det många verktyg mäktigare än skeden. Sax till exempel! Snart hade jag fått loss trädtoppen och drog av alla grenar vilket lämnade mig med en fem meter lång bambustav, tjockare på somliga ställen och tunnare på vissa, med en del vassa ändar här och där. Men då var klockan fyra och dags att lubba till Run Run Shaw och skriva upp sig för resan till långa muren på lördag.

Så var det frisbee klockan fyra också så jag fick bråttom att plocka upp stocken och springa till gymmet. Endast jag och Matti deltog i dagens träning och efter att ha kastat ett tag i blåsten gick vi in för att titta på chang quan-utövarnas träning. Eftersom man inte kunda kasta frisbee inomhus ställde jag ned stocken och deltog i nyburgarnas chang quanträning. Efter det gick jag ut i korridoren utanför, från vilken yong chunklassen just försvunnit och ersatts av de som tränar brottning. Jag råkar känna en av dem så jag deltog i deras uppvärmning (alla når nära två meter så jag var inte helt intresserad av själva brottandet) innan jag återvände in och tränade lite mer chang quan…. sedan tog jag min bambustav och gick till fotbollsplan. Där fanns ingen såg så jag lämnade den där (vem skulle stjäla den???) och gick att äta middag med svenskar och ricaner. Planerar att återvända när såg står att hitta.