Tredje och fjärde februari

Resans sjätte samt sjunde och sista dag.

Den första dagen hann vi inte se så mycket, trots att hotellet låg precis bredvid vårt huvudmål – Nanjings konfuciustempel. Människorna var nämligen för många, ett stort problem i Kina, både för blivande universitetsstudenter och turister.

Den andra dagen hann vi med hela tre resmål. Först besökte vi Nanjings gamla kejserliga palats, eller rättare sagt, platsen där det stått. För att inte lämna någon läsare förtvivlad vill jag förtydliga att jag talar om det kejserliga palats som fyllde samma funktion som det kejserliga palatset i Beijing, innan det senare byggdes. Det kejserliga palatset i Beijing kallas “Den förbjudna staden” vilket definitivt bidrar till dess exotiska charm men knappast är mer rätt än att kalla det “slottet”.

Under historien har olika dynastier valt att inrätta hov i olika städer, men under de senaste tusen åren har makten vandrat mellan Beijing och Nanjing. Mingdynastin grundades av sydlänningar och de höll således hov i Nanjing, som ligger längre söderut än Beijing, vilket namnet antyder. Beijing betyder nämligen “den norra huvudstaden” och Nanjing “den södra huvudstaden”.

Under 1600-talet bröts mingdynastins välde och qingdynastin tog över. Eftersom de nya ledarna härrörde från norden upprättade de huvudstad i Beijing. Men en härskare behöver bara en huvudstad och därför såg de till att ingenting skulle finnas kvar av det gamla kejserliga palatset innan de började bygga sitt egna. Det tog tjugo år efter maktövertagandet innan de sista spillrorna av Ming kunde spåras upp på ön Taiwan dit de flytt och nedgöras. Historien upprepar sig… nästan.

Eftersom inget fanns kvar av palatset förutom lite grund, ett par stenar, utrymmet där husen en gång stått och en souvenirbutik tog jag inget foto.

Under eftermiddagen fortsatte vi till ett museum tillägnat ett stycke kinesisk historia som jag tidigare inte hade haft någon aning alls om, nämligen Taiping-upproret och himmelriket Taiping. Det landets korta historia är både imponerande, sorglig och pinsam. Läs mer här eller min korta sammanfattning nedan.

洪秀全 (Hong2 Xiu4quan2), fick en uppenbarelse från Gud och startade därför år 1850 ett uppror mot den regerande Qingdynastin. Rebellerna tog över stora delar av södra Kina och grundlade Himmelriket Taiping, en kristen teokrati, med Tianjing (“himlastaden”, tidigare och senare känd som “Nanjing”) som huvudstad. Taiping vann snabbt den fattiga befolkningens stöd och hjälp eftersom de lovade att dela upp landet mellan folket istället för att några rika skulle äga den mesta marken, som var det rådande systemet. De rika var inte lika snabbt övertygade, eftersom den (extrema) kristna ideologi som definierade Taipingupproret var oförenlig med till exempel konfucianism. Även om ett antal utlänningar och missionärer sällade sig till upproret, ställde sig kolonialmakterna tvekande till Taiping och hjälpte Qing att bekämpa dem. Snart började Taiping också ruttna inifrån. Landreformerna utfördes aldrig som utlovat, och ledarna började kämpa inbördes om makten. En försökte t. ex. påstå att han var Guds fader. Med sådana människor i toppen är det kanske inte så underligt att Taiping gick under inom 20 år efter att det grundats. Många av de idéer som genomsyrade upproret blev senare inspiration till andra kinesiska reformatorer, som Sun Yatsen.

Något med utställningen smekte mig dock mothårs. Även om många av Taiping-upprorets senare blev inspiration för andra och hade många likheter med tankarna hos de som skulle grunda republiken Kina och folkrepubliken Kina så verkade utställningen vilja påstå att Taiping var någon sorts föregångare till kommunisterna. Taiping-upproret utmålades som någon sorts nationella hjältar som ofötröttligt bekämpade de onda utländska (Qing lumpas ihop med britterna och fransoserna eftersom den styrande familjen var manchurier) makter som vilja våldföra sig på den kinesiska… kulturen? Folket? Rasen? Här blir det lite luddigt vad Taiping slogs för som var så viktigt. Dessutom verkar det här inte längre vara så viktigt med det faktum att Taiping sökte kolonialmakternas hjälp mot Qing, att de var kristna eller att vad än vackert de hade byggt med sin övertygelse snart raserades på grund av deras oförmåga och korruption (Hong tog sig 88 hustrur…).

Sedan, för den som inte orkar läsa Wikipediaartikeln eller se utställningen kan man få snabbversionen som jag hörde en mamma ge sin dotter:

“Mamma, vilka var Taiping-rebellerna?”

“De var de goda, älskling.”

“Mamma, vilka var Qing-soldaterna?”

“De var de onda.”

Suck. Här är i alla fall en bild, från vänster till höger, av mig, Hong Xiuquan och Shanshan.

IMG_2880På kvällen gick vi tvärs över gatan till Konfuciustemplet. Det var maffigt men utspökat med stora pappersfigurer med ljus inuti. Hästens år har kommit och alla blir rika. På kinesiska betyder “på hästen” “genast”. Så “pengar på hästen” betyder “blir genast rik”.

Jag har äntligen listat ut varför han kallas “Konfucius” i väst, det låter nämligen inte så kinesiskt. Så här är det: Konfucius efternamn är 孔 (Kong3), alltså “kon” i Konfucius. Sedan tilltalas han med en antik term för “mästare”, 夫子 (fu1zi). Då har vi alltså:

Kong fuzi -> Konfucius

På slutet finns ett litet “us” också, men det kommer inte från kinesiska.

Sedan var resan över.

 

2 Replies to “Tredje och fjärde februari

  1. Hej! Jag skickade ett epost till dig precis med en fråga, jag hoppas att du kan läsa den och återkomma till mig sen! ^__^

Comments are closed.